... och jag är bjuden!
I 1v har matte och jag och Zero och hans matte varit och hälsat på världens bästa Sara i Piteå. Det var en lång bilfärd (10h ), men vi sov gott i bilen upp och passade på att busa loss när vi stannade för att rasta. När vi kom hem till Sara blev det pusskalas och en massa mys och sen har veckan gått i aktivitetens tecken. Långa promenader och springturer på dagarna, lite lydnadsträning och ett spår och så mys i sängen framför en film på kvällen! Hur underbart kan det bli?!
Dessutom har matte äntligen insett att hon är en alldeles för kass hundförare för att klara av att reda ut linan med en vanligt sele, så jag har fått en urmysig nomesele. Det var hur skönt som helst att spåra med den och jag blev inte intrasslad en enda gång. Annars är det mattes specialitet att sno in mig i linan... Nu r det slut på det, hoppas jag, men vem vet vad hon hittar på istället!
Spåret gick så himla bra. Det var ca 300-400 m långt och korsade två vägar. Matte har lite dålig koll på hur noggrannt jag spårade i skogen, men jag kan ju säga att när vi gick över vägen gick jag exakt där matte hade gått och jag hittade min leksak i mitten och så bitskinnet i slutet, så matte var grymt nöjd. Spåret var dock lite för lätt, för jag behövde knappt anstränga mig...
Det var lite skillnad mot sist vi spårade för då skickade matte in mig i bilen igen. Undrar varför? Kanske hade det något med att göra att jag inte riktgt hade tid att fokusera på spåret utan vimsade lite med andra saker, men hur mycke begär hon av mig egentligen!? Man kan väl inte vara på topp varje dag...
För övrigt har vi kommit in i jobbig fas i vår relation där matte hitar på en massa saker som jag inte riktigt ställer upp på.. Jag litar inte på att hon tar hand om mig i främmande miljöer så där har jag blivit väldigt stressig och går hela tiden på helspänn. Hemma är det mycket bättre, men inte helt bra, så nu har matte sagt att hon ska ta tag i min socialträning igen och börja om med valpövningar. Jag har ju i hela mitt liv varit en stabil kille, men nu tycker matte att jag har fått spelet- vaddå, det kan ju komma otäcka hundar och hoppa på mig och matte är bevisligen klen, så jag får reda mig själv...
Det var en snabb uppdatering om livet som sker och mer har jag nog inte tid med. Dessutom har matte det ganska körigt just nu och vi har som inte så mycket sofftid som vi brukar. Mattes träning (onödigt så det skriker om det), min träning och så det här med att äta och sova i ett rent hus tar mycket tid och vi härjar hela dagarna i ett rasande tempo för att hinna med..
Jo, förresten! Jag har opererat min mun också! Två tänder som satt kvar i käkbenet har dragits ut, så jag får inte tävla förrän i november, eller ännu senare beroende på när kontrollröntgen sker, så det blir nog inget förrän till våren, eller ev. en ridhustävling i LKL1 under vintern. Surt värre, men vi har ju annat att jobba med nu och så måste matte och jag klura lite på visa moment innan vi kan anmäla till tävling igen..
Slafs och slem från Rosso