Här i Uppsala leker livet och matte säger att jag har blivit en dryg och katig 3 åring. Jag fattar inte alls vad hon menar med det- min födelsedag är ju inte förrän i september... Skäll får jag vad jag än hittar på och det ropas kom och stanna och nej till höger och vänster, så jag har slutat lyssna. Ska man göra matten till lags hela tiden får man ju skavsår i öronen!
Tränar gör vi mest hela tiden nu när solen är med och och det är ljust på kvällarna. Vi har varit en sväng till Oskarshamn och hälsat på Zero och där fick jag mycket skäll för att jag vaktade matte och för att jag inte spårade. Sen åkte vi till Linköping och lekte med schäfergänget och då grät matte nästan för att jag spårade så bra och sa att allt var hennes fel. Ja, vad tror hon- inte är det mitt fel att hon är dum som ett spån!!
Här om dan fick jag ett spår fullt av pinnar och se, jag plockade nästan allihopa! I utbyte fick jag kattmat och det var sjukt gott!! Sökträningen går helt ok den med, nu när matte har köpt skinkost. Dissan spårar och söker hon med, men vi har ju som bekant en trög matte, så hon har det inte heller så lätt.
Glädjande nyheter är att jag var hos ortopeden för två veckor sedan och fick klartecken att sluta äta den äckliga kortisonet, så sedan i måndags är jag kortisonfri- äntligen! Ortopeden tyckte att jag var väldigt fint musklad och fin i kroppen trots drygt 7 månader på kortison. Nu får ni allihop hålla tummarna för att jag får fortsätta vara pigg och glad resen av mitt liv!
Eftersom kortionet nu är borta ur mitt liv så har matte lite smått börjat planera för tävling och vi tränar ju söm sagt för fullt. Bland annat med kursgänget från i höstas och lite instruktörstimmar ska vi nog också hinna få till. Mest är det matte som behöver skärpa sig, men det har ni väl aldrig hört förut. *host*
Slafs och slem från Rosso
