Det lutar lite åt den här, faktiskt...

Visst är den här bloggen lite snyggare, lite coolare och lite tuffare- lite mera jag helt enkelt? Ni förstår, jag har blivit stor och tuff! Under julhelgen började jag sprätta med bakbenen när jag har kissat och nu gör jag det relativt ofta. Matte kallar mig tuppkycklingen, men jag vet att hon innerst inne bara är avundsjuk... Man måste liksom ha nått en viss mognadsfas i livet för att bete sig på det sättet och dit har matte många mil kvar!

Idag var det premiär på jobbet efter en tids semester och det var skönt att vara tillbaka på travbanan och kolla in vad som var nytt. Tyvärr är jag ju satt i isolering i foderförrådet eftersom jag fortfarande hostar och snorar (jävla kennelhosta!) och det var ju ingen toppengrej direkt. Jag gillar ju inte att vara ensam, men matte var stolt över mig för jag skällde inte så mycket och varje gång hon kom för att titta till mig så låg jag lugnt och vilade. Buren jag sitter i är inte min, men jag fick i alla fall med mig min filt från hundstallet och så har jag ju mitt gosiga täcke på mig så jag inte blir kall. Dessutom är ju de andra hundarna bara på andra sidan väggen, så helt bortlåst är jag inte. I foderförrådet står dessutom spolon, så titt som tätt kommer det folk som har ärende dit och tittar till mig. 

Det tar på krafterna med nya upplevelser och efter en dag i ensamhet är jag lika trött som när jag först började följa med matte till jobbet, så nu ska jag nog snarka vidare i soffan!

Slafs och slem från Rosso