Instruktören för kvällen var en boxerfrälst som jag charmade med pussar och att träningen gick superbra efter över en veckas träningsuppehåll gjorde matte lite extra glad. Just för tillfället gör jag vad som helst för lite leverpastej, bus med leksak eller allmän uppskattning och matte älskade mig mer och mer för varje minut som gick av träningen.
Idag var det extra fokus på platsliggning och linförighet och så gjorde vi några ställanden under gång. Nu vågar matte koppla loss mig och lämna mig liggande när det inte är så många hundar som far runt och de två första platsliggningarna låg jag lugnt och säkert. Under den sista var jag så trött att jag hade svårt att slappna av och komma in i platsliggningstänket, vilket medförde att jag låg och spanade- OBS! LÅG! Duktigt va!?
Efter platsen så blev det tandvisning och jag sköter mig ypperligt nu för tiden. Sen blev vi kommenderade på LKL 1 linförighet och det gick jättebra! Jag studsade lite och hade någon lite sämre halt, men fokus och kontakt och så det viktigaste- GLÄDJE! Det är helt enkelt kul att träna och vi gick nära, nära andra hundar och inte släppte jag matte med blicken för det.... Ställandena går framåt och hoppet bara älskar jag! Nu gäller det att nöta platsen och kämpa på med apporteringen, men matte är så nöjd med mig att jag fick lite ost och några smulor av leverpastej i maten när vi kom hem!
Dagens totala överraskning var apporteringen, Den snälla instruktören lånade en apportbock av en annan människa som var där och tränade och så busade hon järnet och körde lite konkurrans med mig och efter ett tag så sprang jag omkring med apportbocken i munnen och var såå nöjd med mig själv! Det finns hopp helt enkelt och även om jag inte gärna vill ta den i munnen så är motviljan mycket svagare nu än för en månad sedan..
Nu ska det sovas här hemma!
Grattis förresten till Simson som har fått en brorsa och tre snygga syrror. Gulliga som få och födda i morse!
Slafs och slem från Rosso
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar