Liten börjar bli stor...

Förra helgen hade vi besök av finaste Mistra med matte och vän och det var väldigt mysigt! Vi gick på skogspromenad och skulle grilla och hade det så himla bra! Dissa fick åka ryggsäck och jag och Mistra busade och mös. Livet på en pinne!

Kom och ta den om ni törs

Brottningsmatch

Liten sovpaus i buset..

Fina tjejer!

Idag hade vi besök av Nikki som är 15 v och hennes matte. Nikki ska bli Dissas bästa kompis och kul det hade småtjejerna! Det busades och brottades och så blev det paus och vila och sen var de igång igen. Jag ville hemskt gärna också var med och leka, men tjejerna hade mest ögon för varandra.. I alla fall tills jag fick ekorren av matte- då blev de avundsjuka! Som en kung struttade jag runt med den i munnen och det var makt!

Veckorna går fort och Dissa har nu blivit vaccinerad och vägd. 12,5 v gammal väger hon 9,2 kg och har växt ur sitt täcke. Rumpan sticker ut, så nu får hon ärva mitt gamla...

Slafs och slem från Rosso

Dags för rehab

Idag var matte och jag på smådjur hos ortopeden. Det var dags för utvärdering av mina leder och en ny date med smurfarna (eller veterinärstudenterna). Idag gjorde de ingen undersökning, men annars brukar jag kolla var deras gräns går genom att erbjuda dem en slemmig och pussvänlig version av mig själv. Särskilt utsatta är de som inte som inte har någon pondus och inte vet vad de vill. Då förvandlas jag till en liten ål som inte vill undersökas- allt för att de ska få skämmas när veterinären kommer in och jag förvandlas till ett ljus....

Dissa fick vänta i hundrummet alldeles själv i vår bur och skötte sig utmärkt. Hennes nyvakna tryne tittade precis upp över kanten på bean-bagen när vi kom tillbaka, så hon hade nog inte saknat oss..

Hur som helst så gick veterinärbesöket över förväntan och ortopeden var mkt nöjd med min utveckling. Nu har jag gått från konvalescent till att börja få träna och det ska bli så kul! Vi börjar med 30 minuters promenad per dag och från det så kan det bara bli bättre! Till slutet på februari ska jag vara igång och till våren tar fysträningen fart på allvar!

Kortisonet ska sänkas till 10 mg/ var annan dag och det är en dos som inte är farlig att äta på lång sikt, så nu får ni hålla tummarna för att det funkar!

Annars går livet vidare med en liten terrorist som bara växer och växer! Igår var det premiärtur på bussen och första stadsbesöket i hennes korta liv och hon skötte sig mkt bra! jag tyckte att det var orättvist att behöva åka på golvet och Dissa var väl också sugen på att åka i mattes knä, men vi visade verkligen upp oss från rasens bästa sida! Vi var hembjudna till mattes gamla klasskamrat på middag och hon blev helt kär i Dissa. Mig älskar hon sen tidigare...

Vi fick äta ben och sen var Dissa så trött att hon somnade och ramlade i backen! Gullunge!

Slafs och slem från Rosso

Glada dagar

I morse mös vi allihop i sängen tills Dissa fick frispel och hamnade i bian! Sen var hon snäll och kunde mysa igen.. Jag har börjat uppskatta mys och speciellt mys utan äcklig valpnos!

När man busar är det helt ok med en liten nos och vi har så kul ihop! Jag uppskattar henne mer och mer för varje dag och vi har det så mysigt när vi ligger på madrassen i vardagsrummet och brottas!

På fm idag var vi ute på en buspromenad alla tre och det var galet skojigt! Nu när det inte är så kallt längre vill Dissa också vara med och leka och vi jagades i snön, hoppade på matte och hade det allmänt trevligt!

Efter lunch ska vi ta med Dissa till stan och hon ska få åka buss för första gången och till veckan ska hon vaccineras. Sen har matte hittat en rottiskompis till Dissa som vi ska träffa när vaccinet har tagit. Till helgen kommer även Mistra, min rumskompis från boxerlägret, hit och vi ska ha så galet kul ihop!

Jo, lite glada nyheter också (som om det varit ledsamt hittills)... Matte fick provsvaren i fredags och de var bra! Det verkar som att min kropp håller på att laga njurarna och nu ska vi till ortopeden för att se vad hon säger om mina ben. Matte säger att jag är på väg tillbaka och vi har börjat att öka på motionen lite försiktigt! Igår gick vi på promenad med Roxie och den var säkert 4 km lång! Myyyys!

Slafs och slem från Rosso!

Bus i vårt hus!

Den här veckan är Dissas första hela jobbvecka och än så länge sköter hon sig utmärkt! Inget kiss eller bajs i buren och inget gnäll eller härj! Matte säger att vi är den sötaste buren av alla och det är ju tur för henne att hon tycker det!

Måndagen innebar första träningstillfället med vår kursgrupp sedan jag blev sjuk. Tyvärr var det skitkallt och planen var inte plogad, men vi tränade lite och sen fick jag och Dissas faster, Tyra, mysa lite. Det var kul! Under tiden var Dissa hos mattes jobbarkompis som brukar passa mig ibland. Hon hade lekt med en boll tills hon däckade i knät på Scott och när vi kom för att hämta henne var hon helt groggy!

I tisdags drabbades matte av akut dåligt samvete så hon fixade lite Elsamys åt mig och det var efterlängtat! Tyvärr är Elsa lite tråkig inomhus eftersom hon mest vill slicka på Dissas mage, men utomhus hade vi en underbar vuxenpromenad med lite snöbus..

Igår kom mattes bror hit för att leka med oss ett tag och vi mös med honom i soffan. Imorse väckte vi honom brutalt genom att hoppa på hans mage...

Dagen började med ett veterinärbesök för min del och Dissa följde med som moraliskt stöd. På morgonen skulle jag börja med att kissa i en burk, precis som typ 1000 andra gånger. Skillnaden var att idag hade jag ingen lust! Hos veterinären var jg lite busig med veterinärstudenten som saknade lite pondus, så matte fick bli lite trött på mig innan han kunde undersöka mig ordentligt. Jag tycker det är orättvist att hon blir sur på mig- jag försökte bara ha lite skoj!

Dissa somnade på undersökningsbordet och sen i mattes knä och när de tog blodtrycket på mig så undersökte hon apparaten och så kollade hon att allt var ok innan de stack nålen i mig för blodprov. Under väntetiden tävlade vi om vem som var mest avslappnad- jag platt på sidan på golvet och Dissa med nosen mellan tassarna på undersökningsbordet!

Slafs och lem från Rosso

Vinterpromenad, bara matte och jag

Bara 5 minuter hemifrån porten finns detta vackra vita!

Nedanför träden ligger mattes jobb..

På spaning

Här bor vi på dagarna när matte jobbar. Längst in i buren har Dissa lagt sig för att sova, medan jag spanar på brudarna i buren bredvid. Ganska mysigt, eller hur!

Nu har liten Dissa äntligen somnat och lämnat mig ifred. Ju äldre hon blir desto mer katig och kaxig blir hon och jag tycker inte om att skälla och bråka på henne för att hon ska låta mig vara ifred. Mest kollar jag på matte med rådjursögon och ber henne hjälpa mig och det funkar faktiskt oftast. Som tur är så lyssnar det lilla odjuret på matte, även om hon ibland käftar emot till en början..

Idag, precis som de flesta andra dagar, tog matte och jag en ensampromenad. Det är så skönt att slippa ha de vassa pirayatänderna i halsen eller haserna när man försöker kolla upp vad som hänt i världen.. Hon är visst mysig och vi leker ihop, men jag vill vara vuxen ibland också och inte bara busa. Då brukar matte rycka in och säga till henne eller ta över lekandet ett tag, och det är skönt!

Igår när matte äntligen kom ihåg att ställa undan vår fina cykel i källaren, så hittade vi världens bästa träningsplats! Längst in i cykelförrådet finns det en lydnadsplan. Uppvärmd och med belysning, om än inte så stor. Den duger alldeles utmärkt åt oss och där har vi tränat både idag och igår. Det är så kul att träningen har kommit igång lite smått!

På torsdag ska jag på återbesök och kolla njurvärden och blodtryck. Matte tycker att jag har tagit mig fint och sist jag stod på vågen vägde jag 30,5 kg. Jag har även börjat lägga på mig lite muskler fast vi inte tränar eller går några direkta promenader. 20 minuter i lugnt tempo fick jag idag och det är ungefär så som det brukar vara.

Senast jag fick mina värden kollade var samma dag som vi hämtade Dissa. De proverna gav ett positivt svar- albuminet låg inom lägre normalgränsen och urea/kreakvoten hade sjunkit med 1 enhet. Nu blir det spännande att se vad som har hänt sen dess! En till nyhet är att jag äter kortison varannan dag. Igår var första dagen utan och matte är glad för alla mina framsteg. Själv är jag mest hungrig...

Slafs och slem från Rosso

Dissa äter is

Nu har vi börjat vänja oss

Odågan gillar att sova nära och nu har jag börjat vänja mig..

Det är så här hon är absolut sötast

Matte har sagt åt mig att jag inte får ta hennes ben...

.. men att byta är helt ok

Ibland blir hon bara för mycket och då gäller det att gömma sig..

Nu har vi levt ihop i lite drygt en vecka och jag har börjat vänja mig vid de braiga i att ha en lillasyster. Hon vill gärna klänga och hänga i mig och det är ganska ok och till och med lite roligt ibland. Igår var första dagen på jobbet sen Dissa kom hem och det var väldigt mysigt att ha henne i mitt um. Vi rullade ihop oss tillsammans i Bean-bagen och hon sov så snällt hela dagen. Inte en enda gång kissade eller bajsade hon i buren heller- tur för henne!

Vi har varit och hälsat på Elsa också och det var mysigt. Elsa gillar verkligen Dissa och var besatt av att slicka henne på magen. Dissa tyckte att det var kul med ännu en kompis som man kunde hänga i och skälla på och jag var bara så glad över att få gå på ensampromenad med Elsa.

Elsas familj älskar Dissa och det är så skönt för då slipper matte och jag ta med oss den ohängda snorvalpen jämt! Fast all cred till det lilla livet för hon är 100 ggr bättre på att vara ensam än vad jag är. Matte sa att våra personligheter är helt olika! Ett litet exempel är att Dissa på sin 9v dag gick hem själv från parken och satte sig utanför porten. Så långt bort från matte som hon gick då har jag typ aldrig gått!

Slafs och slem från den stolta storebrorsan

Döva

Lite mysig är hon, min ohängda lillasyster!

Gott med ben

Dissa gillar också att tugga

Jaha, så var det ett nytt år då, vad nu det innebär... Året som gott har bjudit på både bra och dåliga händelser. Jag röntgades med bra resultat, kom igång med träningssuget på allvar och fick en bil. Dåligt var det också- jag blev söndertuggad av den dumma hunden som hoppade på mig och förstörde mattes och mitt tävlande och så den hr konstiga sjukdomen som gett sig på mina leder och njurar. Med njurarna ser det förresten bra ut, sa matte. Nytt återbesök i mitten på januari och så ska vi se om vi inte kan sätta ut kortisonet. Det vore skönt, för det är sjukt jobbigt att vara så hungrig hela tiden!!

Förutom de uppenbart bra och dåliga sakerna som hänt så har ju Dissa kommit in i våra liv och henne vet jag ännu inte riktigt i vilket fack jag ska placera...

Gårdagen var lugn och mysig. Vi spårade och gick en promenad i skogen och sen fick jag träna lite lydnad på parkeringen medan Dissa låg i bilen. Det var galet roligt och matte sa att jag är grym på fritt följ! Allt för en godis, liksom...

På kvällen fick jag och Dissa ett varsitt ben att tugga på och jag åt upp mitt på 1,5h. Det var så gott att ligga på madrassen och smaska att jag var tvungen att sno Dissas ben når vi gick ut och kissade. Matte lät mig hållas, för Dissa var ändå upptagen med att sova när raketerna small av. Matte pussade på oss och sa att det var så skönt att vi är döva- vaddå döva!! Min hörsel funkar utmärkt, men bara när jag själv vill!!

Slafs och slem från Rosso