Döva

Lite mysig är hon, min ohängda lillasyster!

Gott med ben

Dissa gillar också att tugga

Jaha, så var det ett nytt år då, vad nu det innebär... Året som gott har bjudit på både bra och dåliga händelser. Jag röntgades med bra resultat, kom igång med träningssuget på allvar och fick en bil. Dåligt var det också- jag blev söndertuggad av den dumma hunden som hoppade på mig och förstörde mattes och mitt tävlande och så den hr konstiga sjukdomen som gett sig på mina leder och njurar. Med njurarna ser det förresten bra ut, sa matte. Nytt återbesök i mitten på januari och så ska vi se om vi inte kan sätta ut kortisonet. Det vore skönt, för det är sjukt jobbigt att vara så hungrig hela tiden!!

Förutom de uppenbart bra och dåliga sakerna som hänt så har ju Dissa kommit in i våra liv och henne vet jag ännu inte riktigt i vilket fack jag ska placera...

Gårdagen var lugn och mysig. Vi spårade och gick en promenad i skogen och sen fick jag träna lite lydnad på parkeringen medan Dissa låg i bilen. Det var galet roligt och matte sa att jag är grym på fritt följ! Allt för en godis, liksom...

På kvällen fick jag och Dissa ett varsitt ben att tugga på och jag åt upp mitt på 1,5h. Det var så gott att ligga på madrassen och smaska att jag var tvungen att sno Dissas ben når vi gick ut och kissade. Matte lät mig hållas, för Dissa var ändå upptagen med att sova när raketerna small av. Matte pussade på oss och sa att det var så skönt att vi är döva- vaddå döva!! Min hörsel funkar utmärkt, men bara när jag själv vill!!

Slafs och slem från Rosso