Arg som ett bi

På nattkissen gjorde jag det jag gått och funderat på nu ett tag. Det började med att jag skötte mig och så mötte vi gårdshundarna och allt var frid och fröjd. När vi skulle skiljas åt stod jag och tittade efter dem ett tag och då fick jag syn på den gulligaste hund jag sett på länge! Matte såg den inte för hon hade börjat gå mot vår port för "jag är ju så lydig" Ha Ha, säger jag bara. Jag började smyga mig mot den andra hunden och då ropade matte på mig lite lagom bestämt och det var då det hände- jag drog (om än lite tveksamt och i omgångar). Den andra hunden var så rolig och vi busade lite innan matte hann fram och matte generat bad den andra matten om ursäkt. Jag fick världens utskällning av matte, men det hindrade mig inte från att försöka springa fram till gårdshundarna när de gick förbi igen, men då fick matte nog. Jäklar vad hon skällde på mig och sen gick jag vid hennes sida med superkontakt hela vägen till porten. Ett torrt "bra" var allt jag fick för det och när jag försökte fjäska mig upp i soffan så fick jag inte ens en puss utan fick nöja mig med att ligga på golvet på mattes fötter... 

Slutsatsen av det hela är att jag vet inte riktigt om jag törs göra om det, men det var kul så länge det varade.

Slafs och slem från Rosso

PS. Idag på morgonprommisen så kom katten utspringandes från porten 20 m framför oss och gissa vem som gick som ett ljus vid sin mattes sida...