Bus!
Vanten återerövrad
Dixan är min galna cattle dog kompis. Hon är en underbar liten galning som jag älskar att busa med och vi är ett perfekt team. Hon får göra vad hon vill med mig och det är nog därför hon gillar mig så mycket... Vi gillar att busa på samma sätt och det enda jobbiga med henne är att hon skäller lite mycket och ibland har hon svårt att fatta att jag är trött och inte vill leka mer för hon blir ALDRIG trött.
I torsdags och fredags följde hon med matte och mig hem och vi busade som tokar. Hon snodde mattes vante och sen hade vi skitkul med den. På torsdagkvällen drog matte på bandyträning och lämnade mig och Dixie med hennes matte. Lite orolig var jag allt och vi turades om att driva upp varandra och busa. På fredagen var det lite lugnare och Dixies matte var mer nöjd med oss. Matte, den svikaren, var på bandymatch och lämnade mig hemma med barnvakt och buskompis.
Idag ska vi spåra med Orvar och Lexie och det var längesen. Matte har skojat om att min nos är understimulerad eftersom jag börjat lukta så mycket och ibland får nosen tokfnatt och jag sniffar och sniffar och sniffar på mattes kläder. Nu, äntligen, ska den få jobba!
Vädret är underbart och ett spår kommer göra dagen perfekt!
Slafs och slem från Rosso
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar