Matte och jag har nu varit ute på äventyr i nästan 2v och har ganska precis landat hemma. Det har varit fartfyllda dagar och jag kan lugnt påstå att det var skönt att komma hem!
Först en liten uppdatering om det som alla säkert undrar över- mina bitskador. Förra söndagen (sista dagen på SM) blev jag halt igen och trots medicinering med metacam så blev det inte bättre. På måndagen ringde matte till veterinären och fick en tid för ny undersökning. Resultatet av det hela var, precis som matte misstänkte, en trolig infektion som spridit sig till ledkapseln. Det blev ny antibiotika i 8 dagar och lite mer metacam och nu mår jag faktiskt bra. Sårskorporna i ansiktet har trillat bort och fler och fler kala fläckar visar sig i pälsen där jag blivit biten. Såren på framsidan av benet ser fina ut och har nästan läkt, men de på baksidan är fortfarande lite irriterade och svullna. Inget var kommer ut och än är det några dagar kvar på antibiotikakuren. Det går framåt helt enkelt! Tack till alla som brytt sig och engagerat sig i mitt välbefinnande. Det värmer att ha så många vänner som bryr sig!
Som sagt har vi varit på äventyr och det började med bilfärd till SM på onsdag efter jobbet. Sent på kvällen kom vi fram och fann att partyt redan hade börjat. Efter lite om och men hittade vi Anna och Buffy och sen var det dags att slå upp tältet i skenet från lyktorna på bilen. Matte gjorde ett bra jobb och i vårt lilla tält sov vi gott, trots regn och blåst vissa nätter.
Torsdagen var en tråkdag för vovvar för matte och Anna knarkade valp. Den avslutades dock med en spännande skogspromenad med Buffy och sen blev det sängdags. Fredagen spenderades vid ringside och vi kollade in lydnaden. Matte var grymt besviken på att vi inte kunde starta och ännu värre blev det när våra favoriter Anna och Tiger trots en kanonlydnad inte fick ihop tillräckligt med poäng för ett förstapris. Det såg dock riktigt bra ut och Tigern är fortfarande ung och busig, vilket han visade på plan!
På plats under SM var också mina fastrar och jäklarns vilken show de hade. Blir man så bra någon gång så kommer matte aldrig någonsin att hota at ge bort mig igen.... Vi bugar och bockar helt enkelt!
Söndagen var utställning och Simsons sötaste syster, Safira, var på plats för att visa upp sitt snygga jag. Det var skoj att busa lite med henne och att hon sedan kom 4a i ukl kk med hp gör inte saken sämre. Även Skrållan (Queen) var där och i den mördande konkurrensen av 32 öppenklasstikar blev det bara en slät 1a. Det var idel snygga tikar och uppfödare Ola kan var stolt över snyggsläkten! Matte har vaga planer på att ställa ut mig i Lindesberg i september om jag läker ihop som jag ska. Vi får väl se om vi lyckas släpa med oss några släktingar som kan glänsa lite...
Efter SM bar det av till Linköping och mattes föräldrar. Date var inbokad med Catcha och hennes lillasyrra Gio, men Catcha höglöpte, så jag fick nöja mig med lillsyrran och det var helt ok. Vi spårade och promenixade som vanligt och jag måste säga att jag var grym i spåret.
Första spåret var ca 500 m långt och lite galet. I det tillagande mörkret gav vi oss iväg ut i skogen på irrfärder och jag visade mig från mina bättre sidor i spåret! Höjdpunkten var nr vi kom fram till ett "berg" där Malin hade hasat sig ner. Jag gick dit, letade efter en annan väg ner och gick sedan tillbaka till kanten. Matte lyfte ner mig och jag frtsatte spåra och kom till mitt älskade bitskinn som låg i slutet! Grymt kul!
Dagen efer spårade vi igen och denna gången uttryckte Catchas matte tvivel om jag skulle lyckas. Hon hade nämligen gått helt vilse under spårläggandet och trodde att det kanske skulle vara lite svårt. Matte och jag gillar utmaning så först gick vi till ett gammalt spår som matte hade lagt dagen innan och vi inte hade hunnit ta. 12h gammalt och jag fick frispåra mig framåt- så skoj! I början gick det lite fort, men sen kom jag in i rytmen och markerade till och med en pinne soom matte hade lagt under en gran. Godis fick jag till belöning och sen hittade jag en tuggpinne i slutet- mums! Efter det var jag uppvärmd och klar för att ta det omöjliga spåret. Lite slarv i de lätta partierna och så missade jag först apporten som låg ovanpå stenbumlingar, men sen spårade jg bara bättre och bättre. Matte sken ikapp med solen och när jag hittade slutet var lyckan gjord! Bredvid låg ett träsk och jag självbelönade mig med ett litet bad innan vi drog igång och lekte hejvillt med bitskinnet! Tack Malin för två helt underbart roliga spår!
Nu bryter vi nog här, för det är väl ingen som orkar läsa längre.. Mer uppdatering om vad som händer kommer förhållandevis snart..
Slafs och slem från Rosso
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar