Har man tur så föds man som liten puppe hos en människa som bryr sig om en av en mamma som är snäll och trygg. Sedan busar man med sina syskon i minst 8 veckor innan man får flytta till ett nytt hem och få nya människor som bryr sig om en. Jag föddes som den sötaste av alla valpar och eftersom jag blev ensam i min kull så fick jag sova och busa med min uppfödare innan matte kom och pussade på mig och vägrade åka hem. Hon hade längtat efter mig sedan hon fick veta att jag skulle bli till och så äntligen blev jag stor nog att flytta hemifrån.
Hos matte fick jag ett liv fullt med aktivitet och bus. Vi tränar flera gånger i veckan och jag får spåra, träna lydnad och röra på mig och så får jag äta massor av mat och godis. Ibland funderar jag på hur det skulle varit om jag hade hamnat hos någon annan. Till exempel hos en pensionär så jag hade fått gå små promenader och äta frolic och gosa i soffan eller hos en barnfamilj med roliga barn att busa och sova med. Helst av allt hade jag nog velat bo med barnen, men jag gillar mitt liv som det är nu. Vi har ju trots allt roligt ihop, matte och jag!
Slafs och slem från Rosso
Du kan få låna Jacob en stund nästa gång vi ses
SvaraRaderakramar Safira