Spår och träningstävling

Promenad

Spårstart

Markering

Fokuserat spårarbete

Belöning!

Vissa helger är inte som andra och de helgerna går oftast ut på att matte jobbar eller spelar bandy. Den här veckan har hon klämt in mig i sitt ohundiga schema och eftersom jag hade sällskap av Moa i hundrummet och vi ändå var ute på en riktig lunchpromenad så gick det an att vara jobbhund. Andra dagar när matte jobbar helg/kväll så kan det bli så att jag är helt sjläv och dessutom får sitta där och ha tråkigt och knappt komma ut och kissa för att det är så mycket att göra. Då är det INTE ok. Därför har matte börjat lämna bort mig när hon ska jobba och det passar mig utmärkt, speciellt om jag får vara hos Simson och busa...

I torsdags var en sån där konstig dag som inträffar ganska ofta i mitt liv... Efter jobbet gick matte och jag en buspromenad och sen fick jag mat jättetidigt! Konstigt, men jag följde glatt med matte när jag såg att hon hade packat min väska. Det bara av till Studan där mattes jobbarkompis väntade och jag känner knappt henne, men har man en öppen bagagelucka så är det ju meningen att jag ska med! In for jag och matte pussade mig på nosen och sen bar det av på äventyr! Mattes jobbarkompis har, visade det sig, en man och två barn som älskar boxrar. På kvällen busade vi och på natten sov jag i yngsta barnets säng. Hon grät på morgonen när hon var tvungen att åka till skolan utan mig och på morgonen fick jag gå på tidig morgonpromenad med mannen i huset. Det var så kul och jag skötte mig tydligen för det var knappt så de lämnade tillbaka mig.. Vad kan jag säga- alla älskar Rosso!

Trots allt var det ganska mysigt att träffa matte på fredag morgon och efter att ha slutat i tid för en gångs skull drog vi iväg och spårade innan det blev mörkt. Jag fick gå ett ängsspår för första gången på hundra år och det var så kul! Matte hade lagt burkar med godis i som apporter och jag markerade båda två på ett bra sätt. Nossen var i spårkärnan och när den gick up höll matte bara emot och då fattade jag att den skulle ner och jobba. Det var grymt kul och får vi bara träna lite till med vind och så så är nog inte spårdelen av apellen så långt borta! Dt är bara framförgåendet och apporteringen som fattas- och så budföringen..

Även idag blev det spår efter jobbet, även om det inte var lika klockrent som igår, så jobbade jag ändå på. Jag markerade mina apporter och hittade till slutet, men var lite yvigare än sist. Matte tror att det var för att rådjursspåren gick kors och tvärs över mitt spår... Inte kan hon klaga på att jag är viltoren i alla fall för i torsdags morse höll jag på att krocka med ett rådjur som låg och trycke i diket och det jagade jag inte när det sprang iväg i panik!

Vi har även kört lydnad idag. Det var träningstävling med kursen och de gick både bra och dåligt. Mia videofilmade och matte fick se att jag sköter mig riktigt bra i linförigheten fast hon tyckte att jag gick dåligt.. Riktigt bra position, raka, fian sättanden och en följsamhet som fick mattes hjärta att smälta. Hon borde se mig på film oftare! Platsliggningen var nog den bästa jag gjort och jag låg som fastlimmad i två minuter med hakan i backen, så matte var grymt nöjd!

Efter det här så visade jag matte att jag inte litar på henne genom att inte lägga min under läggandet (gjorde ett perfekt ställande istället) och trava på inkallningen. Jag vågar inte blotta mig utan håller stenkoll på de andra hundarna. Matte grinade nästan för det märks tydligen att jag är så himla splittrad! Om någon har tips på hur vi ska bli av med den här "skräcken" så hojta!

Ställande var riktigt fint, även om framföringen blev lite sabbad av att jag ville akta mig för de andra hundarna. Jag fryser på stället och det skulle varit riktigt snygt om jag bara hade haft lite attityd, men det vågar jag inte ha bland andra hundar. Apporteringen är ju vårt skitmoment så den avstod vi och då var det bara hoppet kvar. Jag hoppade på första kommandot och gjorde en fin ingång, men tempot var ju lite segt (även om jag galopperade) eftersom det var mitt för de övriga kursarna och deras hundar.

Sammanfattningsvis kan man säga förbannade jävla skit för att det finns korkade hundägare som inte kan hålla ordning på sina hundar! Om det inte hade varit för att jag blir så låg, osynlig och tryckt av att andra hundar möjligtvis skulle kunna rymma från sina mattar och äta på mig så skulle vi lätt ha varit ute och tävlat nu!

Matte fick i alla fall några uppmuntrande tips om att gå vidare och lära in bruksmoment och tvåan så att vi snabbt ska kunna ta oss vidare när min hundrädsla har släppt. Nu ska vi träna fjärren, rutan och inkallning med ställande och så apportering och framförgående. Dessutom ska matte ta tag i krypet och minska på hjälperna. Vi hoppas båda två att vi ska ha fått tillbaka tilliten i vår relation lagom till våren och då ska tävla järnet!

Slafs och slem från den slagna lydnadsstjärnan