måndag 30 november 2009

mmmm, mat!

Idag har energin gått åt till att äta! I morse fick jag frukost med losec och fortekor och det var smaskens! Matte har gett mig mat var och varannan timme, men bara små portioner, tyvärr. Imorn ska jag få äta lite mer och det ser jag verkligen fram emot!

Nu på eftermiddagen gjorde matte mig riktigt sugen genom att koka ris och fisk åt mig och sedan göra fiskgratäng åt sig själv! Surt nog var jag tvungen att vänta på att maten skulle svalna innan jag fick hugga in, så jag la mig nedanför spisen och väntade på att bli serverad. När jag väl fick smaka så sa det slurp och så var det slut!

Matte har lovat att jag ska få lite mer mat innan läggdags, men nu ska vi gå ut och kissa!

Slafs och slem från en nästan frisk Rosso

söndag 29 november 2009

Så hungrig att jag tror jag dör!

Idag mår jag mycket bättre efter att ha sovit som en gris hela natten! Kl 8 däckade jag i min bur och sen väckte matte mig kl 3 inatt för att sticka mig i nacken och då blev jag grinig! sen sov vi ända till halv 7 innan det var dags att stiga upp och gå till jobbet! Jag var helt slut efter att ha mått så dåligt hela dagen!

Matte lämnade mig i en konstig bur och runt omkring i andra rum var det hundar som gnällde och skällde, men jag satt tyst och snällt i min bur, även om det var lite otäckt. Jag fick mera sån där kall vätska i tassen och så fick jag mer stick i nacken och lite tabletter. Bst av allt är att jag har fått äta lite mat! Matte kom och hälsade på flera ggr under dagen och tog ut mig så jag fick kissa. Det var skönt att träffa henne och jag tyckte inte riktigt om när hon gick igen, men fann mig i det hela. Dumma matte borde fatta att jag behöver henne när jag har mått så dåligt!

På eftermiddagen blev jag jättekissnödig innan matte kom och hämtade mig så då kissade jag i min bur och det var jättejobbigt! Jag hade nästan panik när matt kom och tog ut mig! Sen gick vi hem tillsammans och det var mysigt! Eller gick och gick, vi åker ju pinsamt nog bil nu för tiden...

Sen jag kom hem har jag fått äta två ggr, men bara pyttelite i taget och jag är så hungig att jag tror att jag ska dö!

Slafs och slem från Rosso

Tack för att ni bryr er!

Hej!
Ett stort tack till alla er som tänker på min lila grabb och ett extra stort tack till alla er som svarar i telefonen mitt in nätterna när jag måste gråta lite, skickar gulliga sms och fina kommentarer! Utan er vore det här tunga ännu tyngre!

Susanne

lördag 28 november 2009

Hemma igen

Nedbäddad hemma (gammal bild)

Droppet var kallt så jag fick ha täcket som täcke för att inte frysa..

Eländes elände- sjuk och ämlig!

Nyss kom vi hem från djursjukhuset och jag fick släpa ut min trötta valp ur bilen. Han hade nog gärna sovit där inatt om jag hade låtit honom. Flera ggr under dagen har han hållit på att somna stående i undersökningsrummet som har varit vårt "hem" under dagen. Trots att han har varit så dålig så hade han svårt att slappna av och sova för det kunde ju komma någon och ta hans matte..

Under dagen har han fått Losec, som han kräktes upp, 2L dropp och så lite Zantac. Mat får han inte äta förrän tidigast i morgon eftermiddag och sin medicin ska han få intravenöst imorgon bitti. Stackars lilla killen har sammantaget kräkts över 60 ggr idag och det mellan kl 5 och kl 14. Mellan kl halv 9 och 14 så kräktes han så kraftigt att det var blod i kräket. Sen fick han ju antiemetikan och då blev han genast lite piggare och började dricka vatten själv. Trött, trött, trött är sammanfattingen av mitt lilla djur och det kan man väl inte klandra honom för...

Imorn ska jag jobba och då ska min lilla älskling sitta på smådjur och få mer dropp och lite magsårsbehandling. Under eftermiddagen ska han förhoppningsvis få börja äta lite och det ser han nog fram emot...

Tack till alla er som har brytt sig- det värmer verkligen!

Susanne

Provsvaren har kommit

Nyss fick jag ett mycket lättande besked. Blodproverna visar inga tecken på njursvikt och även om de kan vara falskt bra för att han är uttorkad så tror veterinären på att han har gastrit. Nyss fick han lite antiemetika för att sluta kräkas och droppet går i som det ska. I kväll får han följa med mig hem och vi ska sova gott inatt! Lilla grabben är helt slut och vill nog helst åka hem till sängen på en gång..


Inga ord kan beskriva hur lättad och glad jag är!

Susanne

Ännu inget nytt

Rosso har kräkts sedan kl 5 i morse och får inte ens behålla sitt vatten. Jag vet inte om han har fått i sig sin medicin som han fick kl 5 eftersom han började kräkas ordentligt kl 7. Sedan dess har han kräkts ungefär 40 ggr och han är så himla skamsen. Varje gång han går iväg för att spy kommer han tillbaka med svansen mellan benen och mitt hjärta blöder!

Vi åkte in kl halv 10 och då var det en hund före oss. När jag ringde imorse vid 7 så sa de att vi skulle komma runt 10 om han inte var jättedålig. Det känns helt klart bättre att vänta hemma så att Rosso får vila och sova på sina filtar. Just nu liger han i buren i hallen och vilar efter att ännu en gång ha varit uppe och kräkts. Stackars lilla hund!

De kommer ju att vilja lägga in honom över natten på dropp och grejer, men är det njursvikt så är det slut nu. Då kommer jag att ta bort honom för det känns inte rättvist att han ska få sluta sina dagar såhär. Full ös, medvetslös har varit vår devis och så ska det förbli in i det sista! Är det något annat fel så vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill ju inte lämna honom på djursjukhuset eftersom jag vet hur illa han tycker om att vara själv. Det är knappast bra för honom att sitt i en bur och vara ledsen när magen inte mår bra. Jaja, vi får se vad veterinären och provsvaren säger, men jag börjar mer och mer ställa in mig på att det här är hans sista dag. Såklat hoppas jag att det bara är magsjuka eller gastrit, men magkänslan säger annat. Jag tror nog att jag och Rosso mår ungefär lika illa- skillnaden är bara att han kräks.

Gulligaste grabben- jag hoppas verkligen inte att vårt gemensamma liv ska sluta såhär! Vem ska då ta hand om din matte och vakta mot alla spöken som bor i trapphuset och vem ska tigga om att få leta godis eller träna. Vems mörka sammetsögon ska matte drunkna i och vems mjuka nos ska matte pussa! Det finns ingen som kan ta din plats! Du har varit min sen jag fick se den första bilden på dig- 1 v gammal! Så glad som jag blev när Ola sa att du var min har jag nog aldrig varit förut och något så gulligt som din 6v gamla knubbiga kropp har jag aldrig gosat med! Aldrig har tiden gått så sakta som de månader som jag väntade på dig! Vore du en människa så skulle ingen annan man ha en chans- du är mitt allt!

Kräk och kräks och kräks

Igår började dagen med mys och lite spår och vädret var fint så vi hade det bra, matte och jag. Jag fick 5 burkar med mjukmat utlagda i spåret och så min älskade trasa i slutet och jag hittade alltihop. När vi kom hem igen så suckade jag nöjt och la mig och sov. Matte böjde ihop mina leder och de var mjuka och fina, så när veterinären ringde och undrade hur det var med mig, så sa matte att jag var pigg och glad och LYCKLIG och det är sant- jag var verkligen glad!

40 minuter efter att matte hade lagt på luren fick jag ett partiellt ep anfall som gjorde att det ryckte i mitt ansikte, men det gick över efter bara ett par minuter. Efter det blev jag lite låg, men matte var inte säker på om jag var låg för att hon var ledsen eller om jag mådde dåligt.

I morse började jag att kräkas och matte har nu ringt till Ultuna. Kl 10 får vi komma in och då ska vi ta lite blodprover för att kolla om det är njurarna som har gett upp pga kortisonbehandlingen eller vad det är som är fel. Om det är njurarna har matte sagt att jag ska få en underbar dag och sen ska jag få sova. Sova verkar som en ganska bra idé, för jag är rätt trött nu...

Slafs och slem från Rosso

fredag 27 november 2009

Försiktig bättring

I tisdags var det den hittills sämsta dagen vad gälle ront i kroppen och jag hasade mig i och ur soffan som en gammal gubbe. Pigg och glad är jag ju alltid, men just i tisdags var min kropp verkligen inte på topp! Sedan dess har det som tur är gått framåt och nu är jag inte halt på mitt framben längre. Lederna är fortfarande galliga, men ryggen är inte varm längre och jag har blivit lite smidigare i mitt rörelsemönster, säger matte. Jag märker bara att det r betydligt enklare att kliva upp i sängen och soffan och att det ine gör lika ont i min kropp längre.

Igår fick vi dessutom provsvaren från njurproverna som togs i måndags och i korthet kan man säga att det varken har skett en förändring eller förbättring, även om albuminet har gått upp lite, lite grann. Om en och en halv vecka är det dags för utvärdering av behandlingen och om njurarna inte verkar ha tagit stryk av behandlingen skall vi troligtvis öka dosen av kortison till maxdos. Som det är nu är det ganska jobbigt med medicinen för jag blir så himla törstig och dricker cirka 3 l vatten per dag. Dessutom har jag svårt att kissa ordentligt och blir stående i flera minuter innan jag är färdig.

Idag är matte och jag lediga från jobbet eftersom vi ska jobba på söndag. Vädret är helt ok och vi ska fira min förbättring med ett spår och kanske en liten utflykt!

Slafs och slem från Rosso

torsdag 26 november 2009

Ett tråkigt besked

I måndags hade jag en heldag hos veterinären och nu när matte inte var med så kunde jag äntligen berätta vart det gjorde ont. När matte är med så biter jag ihop, för jag är ju van att hon klämmer och känner och gör saker som jag normalt sett inte gillar, men nu när det var främmande människor som undersökte mig så skrek jag rakt ut när de rörde vid mig. Jag har nämligen ont i varenda liten led i hela kroppen. Det kallas polyartrit och betyder att mitt immunförsvar har gett sig på mina leder (och troligtvis är det även det som har påverkat njurarna) Alla leder är inflammerade och jag äter nu en jättehög dos kortison för att köra immunsförsvaret i botten så att jag kan bli frisk igen. Om två veckor ska vi se vad som har hänt och så ska kortisonet långsamt sättas ut.

På grund av kortisonet är jag hungrig hela tiden och så dricker jag en massa vatten så matte och jag har börjat gå på nattpromenader. Det är ganska jobbigt att vakna och vara kissnödig mitt i natten, men matte är snäll och tar ut mig så att jag får kissa i hundra år.

Förhoppnigsvis så komemr jag att bli bra igen och har vi riktig tur så slipper jag äta kortison i framtiden, men vägen dit är lång och just nu har jag väldigt ont. Som den riktiga boxer jag är så är jag ju pigg och glad i alla fall och vill gärna busa och träna ändå. Tyvärr håller matte mig kort eftersom jag måste vara väldigt försiktig med mig själv tills ledbrosket inte är så påverkat längre, men på freag ska jag få spåra ett kort spår har matte lovat. ÄNTLIGEN händer det något! Efter snart 5v i koppel är det vl på tiden att få göra något skoj!

Slafs och slem från en mkt glada sjuklingen

söndag 22 november 2009

Lite bättre än igår

Dagen började med att jag väckte matte och så gick vi en minipromenad. Matte ville att vi skulle gosa och jag var lite sugen, men sen så ångrade jag mig och rullade ihop mig vid hennes fötter i soffan istället. Matte är ju så jädrans klängig, så jag orkar inte med allt krav på gos hela tiden! Speciellt inte nu när jag har ont i mitt ben, för då vill hon gosa istället för att göra saker och det är INTE ok.

När vi hade slappat ett tag så föreslog matte att vi skulle busa och jag hakade på. Det blev käkbrottning i soffan och så huggsexa, som går ut på att matte tar tag i mitt skinn och jag försöker bita henne. Det är en bra lek, tycker jag!

Nyss var vi ute i parken och tränade lite och jag var ganska så elektrisk. Jag hade lite koncentrationssvårigheter till en början och gjorde allt snabbt men inte så perfekt. Helt galet roligt var det i alla fall och jag var så lycklig över att äntligen få göra något. Vi körde lite linförighet och ställande och läggande under gång och trot eller ej, men jag la ner min söta mage i det blöta och kalla som kallas gräs varendaste gång och utan temposänkning! Hurra, hurra sa matte och min kommentar var- ge mig frolic!

Ställandet hade jag inte tid med- det var mycket roligare att gå och titta matte i ögonen, så det så! Står man så händer det inget och jut nu vill jag ha action! Ett eller två snabba stop fick vi till i alla fall och matte var väl i övrigt så där nöjd med rakhet och stadgan. Ställandena har jag en känsla av att vi kommer träna mycket på när jag är frisk!

Nu har jag precis masakrerat en äggkartong med mat i som matte har gömt under min filt och det är roliga grejer! Om man sen kommer tillbaka med den till matte och lägger den i hennes hand så får man mer godis- det ar jag lärt mig under vckan!

Slafs och slem från den uttråkade

lördag 21 november 2009

Halt, halt, halt= tråk, tråk, tråk

I onsdags var vi till veterinären, men hon kune inte hältutreda mig. Dels för att jag var lite busig och dels för att vi "bara hade fått en polikliniktid". När matte ringde och bokade tiden berättade hon att jag hade vilat länge och stått på metacam, men kanske var hon inte tydlig nog med att det inte är en "vanlig" hälta jag har. Hur som helst fick vi ganska snart gå tillbaka till jobbet och nu på måndag morgon har jag en ny tid för utredning hos en specialist. Jag vägrar konsekvent att berätta vart jag har ont och visar ingen specifik smärta trots att jag var två grader halt igår eftermiddag efter att ha fått metacam.

Min egen hälsoguru, Elin, klämde och kände på mig igår efter jobbet och jon fick det till att jag reagerade med att pipa när hon böje ihop carpus, men eftersom jag inte visar någon specifik smärta närhon klämmer och böjer ihop min tass och mina tår, så kan det vara så att jag bara luras.. Matte hoppas verkligen att någon hittar felet snart, för vi håller på att bli tokiga båda två. Under helgen har jag i alla fall fått äta metacam eftersom matte nästan gråter när hon ser mig linka omkring. Tänk att jag har gått i koppel och vilat i snart 4 v och hältan har bara blivit sämre och sämre! Inte en ordentlig promenad har jag fått på 4 veckor!

Hemma håller jag mig trots allt lugn, men får jag uppmärksamhet av någon främmande så exploderar jag. Dessutom har jag börjat med att försöka klösa mig fram till saker nr vi är på våra minipromenader så grannarna måste undra vad det är som tagit åt mig. Jag kan bara inte hjälpa det eftersom jag måste utnyttja varje sekund av "promenaden"!

Idag har det varit i alla fall en halvkul dag eftesom matte och jag var och kolade på bandy. Jag fick hälsa på Cirrus och man kan väl säga att jag blev väldigt förtjust! han tyckte att jag var lite otäck eftersom jag numera är som en virvelvind! Dessutom gick matte och jag upp för en konstig stegtrappa och gjorde lite andra mentala övningar, så jag är rätt slut i huvudet nu....

Annars tränar vi apportering på kvällarna och så får jag göra små godissök för att träna hjärnan lite. Matte vågar sig inte på att träna organiserat säger hon eftersom hon är rädd för att jag ska gå i taket. JAG HAR TRÅKIGT- FATTA DET SURA TANT! Jag VILL VILL VILL göra saker, men allt som sker i mitt liv är yttepyttiga promenader. TRÅÅÅÅÅÅKIGT!

Snäll någon kom och rädda mig från detta och låt mig få ha roligt igen!

Slafs och slem från världens mest uttråkade boxer!

måndag 16 november 2009

Deprimerande

Full boxer på ultraljud

Just nu är livet ganska kasst med en liten ljuspunkt- dagens mys med Elsa. Idag fick jag träffa henne och pussa lite på hennes mjuka nos, även om vi inte fick busa. Dessutom var vi på klubben och tränade med träningsgänget och det var också kul! Så- ok då, livet är väl inte helt kasst...

Tyvärr har det ändå hänt en hel del tråkigheter i mattes och mitt liv. Det började med att jag var på hälsokoll och deltog i ett förskningsprojekt där det visade sig att jag har ett litet blåsljud och förhöjda blodflöden från hjärtat. Det är inget att oroa sig över för förändringarna är väldigt små och blåsljudet väldigt litet. Jag är lyssnad på av många veterinärer, men ingen har någonsin hört det förut och det kommer inte att innebära några problem.

Som att det inte var nog med det så hade jag även protein i urinen och låg lågt i albumin i blodet. Det betyder att glomeruli inte kan filtrera tillbaka protein, även om njurens reningsförmåga är helt normal. För någon vecka sedan var vi hos en veterinär som är specialist på njurar och tog nya prover och gjorde ultraljud. Även på denna provtagning var värdena avvikande och på ultraljudet var njurarna ljusare än vad som brukar vara normalt. Det kan tyda på att jag har en infektion/inflammation i njurarna och det är vad blodproverna också visar. Njurarna har normal form och är normalt utvecklade och en orsak till problemet kan vara den infektion och de mediciner som jag åt i somras efter att jag blev påhoppad och biten, men lika troligt är det att det kommit helt utan någon speciell orsak.

Hur som helst så äter jag numera ett foder för njursjuka hundar och en medicin som heter Fortekor som sänker blodtrycket i njurarna och därmed gör det lättare för dem att arbeta. Om ca två veckor ska vi tillbaka och ta nya prover för att se hur värdena utvecklas och om vi har tur så har mina njurar repat sig om några år, annars får jag stå på den här medicinen och maten hela livet. Maten är smaskens och medicien äter jag i lite vov, så egentligen är det helt ok. Jag har ju inte haft några symtom från njurarna och eftersom vi upptäckt problemet så tidigt så finns det gott om tid att understödja och hjälpa min kropp att reda ut det hela.

Med hältan är det illa och efter att ha varit i strikt koppelvila och endast fått gå ut och kissa i två veckor och efter 4 dagars metacamkur så var jag ohalt i hela två dagar! Sedan blev jag halt under tiden i Skara och edan i torsdags så har hältan bara blivit värre. Igår var jag halt även efter att ha gått ett tag och idag ringde mate till Ultuna och bokade en tid. På onsdag ska vi till veterinären för vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag hoppas att vi får ett svar på vad det är som felas mig. Håll tummarna!


Slafs och slem från Rosso

söndag 8 november 2009

Det är mycket i den där, va?

Den kommentaren fick matte om mig idag när vi var på brukshundklubben och kollade på lydnadstävling. "Han måste vara härlig att jobba med" var en annan och de skulle bara veta!

Efter 2 v i koppelvila så är jag så laddad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så länge som jag har en uppgift så är jag samlad, men oerhört taggad och bara tigger om att få göra mer, mer och mer. Om någon ger mig uppmärksamhet däremot så exploderar jag inom loppet av 1s och bara tvingar till mig kärlek och uppmärksamhet! Inne går det ju helt ok att hålla sig lugn för jag är van att vila inne och härja ute. Lite godissök blir det, men annars är jag rätt nöjd med att ligga och vila på min madrass med huvudet på min kudde (eller på golvet ...)

Promenaderna har lugnat ner sig lite och jag har insett att 5 minuter är allt jag får, så jag håller mig lugn och luktar och kissar i godan ro. Tråkigt, men så ska det tydligen vara. Det sak bli så underbart att få springa fritt igen, gå i skogen, träna och busa! Det är livskvalitet!

Under tiden så nöjer jag mig med den tråkigare varianten av livet som jag lever nu och passar på att bli lite bortklemad med extra mys, hångelstunder med matte och massage. Massage är en nyvunnnen passion som jag fått och det är hur mysigt som helst när matte masserar min rygg och mina lår!

Slafs och slem från Rosso

lördag 7 november 2009

En heldag med bilen

Idag var det Atos dag. Den började med en morgonpromenad på de sedvanliga 5 minuterna och sen packade matte in mig och vinterdäcken i bilen. Vi åkte till en däckverkstad i boländerna och där charmade jag alla medan de satte på de nya däcken först på fälgarna och sen på bilen. Jag var lite sugen på att hopp på maskinen som tömde däcken på luft för den pös så roligt! Dessutom fick jag och bilen åka hiss innan matte bestämde sig för att min hjärna gott kunde få vara ute och lufta sig lite i den konstiga miljön. Jag hade lätt kunnat bli deras praktikant och hjälpt till med däckbyte varje dag!

Från däckverkstan tuffade vi ivg till Jysk för att inköpa lite grejer till min bur. Det blev två babymadrasser, ett liggunderlag och två tunna täcken. Väl hemma så skar matte till madrasserna och liggunderlaget så att de passade i min bur och nu fattas bara påslakan på täckena så är det perfekt! Idag var dessutom premir för att åka i halva buren då jag fick dela plats med däcken. De tog ena halvan och jag den andra och det var rätt spännande med påsen som omslöt däcken. Gott om plats var det i alla fall trots att jag bara fick halva buren, så matt eoch jag är grymt nöjda mad vår senaste investering!

Atos skulle även göras vinterfräsch invändigt så efter en kort kisspromenad så gjorde vi entré i OKs gör det själv-hall. Matte tvättade och damsög och så hissade hon upp mig och Atos i luften för att byta olja. Det var riktigt spännande att vara så högt upp! Dessutom har nu Atos fått lite mer kylarvätska så att han ska orka vara cool under mattes och mina äventyr. Han är ju en bra vän och såna tar man hand om!

Slaf och slem från Rosso

fredag 6 november 2009

Apportering på ett annorlunda vis

Tråket fortsätter med koppelvila och 5 minuterspromenader. Nu får jag även metacam och det tar helt bort hältan. Imorn får jag sista tabletten och sen får vi se hur bra jag går. Är jag inte frisk på söndag så ska matte boka tid hos veterinären- för vilken gång i ordningen under hösten vet jag inte. Skadedrabbad har jag varit i alla fall och mest av allt är det hundattacken som ställt till det!

Veckan har inte varit helt bortkastad i alla fall för både måndag och tisdag så tränade vi lydnad. Måndag var det kursgänget som träffades och fokus var på linförighet. Jag går ju alltid bra, men matte betedde sig som ett fyllo och fick i läxa att lära sig att gå rakt och att gå på. Ju mindre hon bryr sig om mig desto mer bryr jag mig nämligen om henne!

Tisdagen var det Knivstagänget som träffades, men vi var inte så många. Matte och jag körde linförighet och ställande och jag har börjat tjyvsätta mig. Matte trodde att det kan bero på att jag var så himla het efter all vila! Vi fick tips för att få till en tajtare position och matte fick lite mer skäll för hur hon går. Rätt åt kärringen! Gänget tyckte att jag är härlig och fin och det kan jag väl hålla med om.. Tur att andra vet att värdera mig när matte bara gnäller! Fast jag anade ett litet flin från hennes sida när jag bara tiggde om mer, mer, mer ff!

Dagens övningar har bestått av apporteringsträning och nosarbete. När vi kom hem från jobbet fick jag leta efter en dentastix i en yoghurtburk och sen fick jag leta efter burken med godis i. Det var buskul och matte hade gömt den ganska klurigt!

Lite senare på kvällen började jag busa med burken och sen fick jag för mig att apportera den åt matte. Det var första gången i mitt liv som jag någonsin apporterat på det viset och det var så himla kul! Flera gånger sprang jag ut och hämtade burken i sovrummet och köket för att pressa ner den i mattes hand i soffan. I utbyte fick jag gott godis och en massa uppmuntran- skojigt! Nu är jag helt slut, så jag ska vila lite på matan tror jag.

Imorn ska vi byta till vinterdäck på bilen och så ska matte fixa buren med en botten och en bättre madrass. Som det är nu så sover jag p ett litet berg soom jag byggt av täcket och filten som ligger i buren. Det är så mysigt så att jag vägrar att komma ut därifrån när vi är framme. Man kan lugnt säga att jag älskar min nya bur!

Slafs och slem från Rosso

söndag 1 november 2009

Ny fin bur!

Sur boxer vill inte gå ur bilen

Visst är min nya bur fin!!

Oktober är en tråkmånad med en massa tråkiga händelser. Den senaste är att jag har gjort illa mig i benet och bara får gå på minipromenader och inte busa. Matte säger att jag har sträckt eller skadat en muskel i mitt framben och för att den ska bli bra så måste jag vara stilla. Förstår ni hur tråkigt det är när man är van vid action nästan hela tiden!!?? Om inte så kan jag berätta att det är JÄVLIGT tråkigt. Så tråkigt så att man faktiskt måste busa med en grisknorr istället för att äta den.

Igår var vi hem till Simosn och vi fick inte busa eftersom jag har ont i mitt ben. TRÅÅÅÅK! Desutom tränade matte med Simson och jag fick inte vara med! Det var orättvist, måste jag säga, men matte har lovat att vi ska leka med apporten i eftermiddag så något blir gjort den här helgen.

Dagens happening var en utflykt till Knivsta för inköp av en större bilbur. Den är jättefin och jättestor, så nu behöver jag inte trängas mer och dessutom finns det gott om plats för mina kompisar att åka med! Det finns även en mellanvägg som man kan sätta in om det behövs. Jag gillar buren skarpt och vägrade att gå ur bilen när vi kom hem!! Det fattas lite fix för att den ska bli riktigt mysig. Bland annat så behövs det en ny madrass och ett täcke till så att jag har något att bädda med..

Matte har dessutoom fått en ny cykel, så när mitt ben mår bättre kan vi cykla i skogen!! Tjohoo- jag älskar att springa bedvid cykeln! Extra kul blir det i vinter när det finns snö att härja i!

Slafs och slem från Rosso