Ett tråkigt besked

I måndags hade jag en heldag hos veterinären och nu när matte inte var med så kunde jag äntligen berätta vart det gjorde ont. När matte är med så biter jag ihop, för jag är ju van att hon klämmer och känner och gör saker som jag normalt sett inte gillar, men nu när det var främmande människor som undersökte mig så skrek jag rakt ut när de rörde vid mig. Jag har nämligen ont i varenda liten led i hela kroppen. Det kallas polyartrit och betyder att mitt immunförsvar har gett sig på mina leder (och troligtvis är det även det som har påverkat njurarna) Alla leder är inflammerade och jag äter nu en jättehög dos kortison för att köra immunsförsvaret i botten så att jag kan bli frisk igen. Om två veckor ska vi se vad som har hänt och så ska kortisonet långsamt sättas ut.

På grund av kortisonet är jag hungrig hela tiden och så dricker jag en massa vatten så matte och jag har börjat gå på nattpromenader. Det är ganska jobbigt att vakna och vara kissnödig mitt i natten, men matte är snäll och tar ut mig så att jag får kissa i hundra år.

Förhoppnigsvis så komemr jag att bli bra igen och har vi riktig tur så slipper jag äta kortison i framtiden, men vägen dit är lång och just nu har jag väldigt ont. Som den riktiga boxer jag är så är jag ju pigg och glad i alla fall och vill gärna busa och träna ändå. Tyvärr håller matte mig kort eftersom jag måste vara väldigt försiktig med mig själv tills ledbrosket inte är så påverkat längre, men på freag ska jag få spåra ett kort spår har matte lovat. ÄNTLIGEN händer det något! Efter snart 5v i koppel är det vl på tiden att få göra något skoj!

Slafs och slem från en mkt glada sjuklingen