lördag 28 november 2009

Ännu inget nytt

Rosso har kräkts sedan kl 5 i morse och får inte ens behålla sitt vatten. Jag vet inte om han har fått i sig sin medicin som han fick kl 5 eftersom han började kräkas ordentligt kl 7. Sedan dess har han kräkts ungefär 40 ggr och han är så himla skamsen. Varje gång han går iväg för att spy kommer han tillbaka med svansen mellan benen och mitt hjärta blöder!

Vi åkte in kl halv 10 och då var det en hund före oss. När jag ringde imorse vid 7 så sa de att vi skulle komma runt 10 om han inte var jättedålig. Det känns helt klart bättre att vänta hemma så att Rosso får vila och sova på sina filtar. Just nu liger han i buren i hallen och vilar efter att ännu en gång ha varit uppe och kräkts. Stackars lilla hund!

De kommer ju att vilja lägga in honom över natten på dropp och grejer, men är det njursvikt så är det slut nu. Då kommer jag att ta bort honom för det känns inte rättvist att han ska få sluta sina dagar såhär. Full ös, medvetslös har varit vår devis och så ska det förbli in i det sista! Är det något annat fel så vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill ju inte lämna honom på djursjukhuset eftersom jag vet hur illa han tycker om att vara själv. Det är knappast bra för honom att sitt i en bur och vara ledsen när magen inte mår bra. Jaja, vi får se vad veterinären och provsvaren säger, men jag börjar mer och mer ställa in mig på att det här är hans sista dag. Såklat hoppas jag att det bara är magsjuka eller gastrit, men magkänslan säger annat. Jag tror nog att jag och Rosso mår ungefär lika illa- skillnaden är bara att han kräks.

Gulligaste grabben- jag hoppas verkligen inte att vårt gemensamma liv ska sluta såhär! Vem ska då ta hand om din matte och vakta mot alla spöken som bor i trapphuset och vem ska tigga om att få leta godis eller träna. Vems mörka sammetsögon ska matte drunkna i och vems mjuka nos ska matte pussa! Det finns ingen som kan ta din plats! Du har varit min sen jag fick se den första bilden på dig- 1 v gammal! Så glad som jag blev när Ola sa att du var min har jag nog aldrig varit förut och något så gulligt som din 6v gamla knubbiga kropp har jag aldrig gosat med! Aldrig har tiden gått så sakta som de månader som jag väntade på dig! Vore du en människa så skulle ingen annan man ha en chans- du är mitt allt!

2 kommentarer:

  1. Lider med dig Styrkekramar i massor Safira och resten av flocken

    SvaraRadera
  2. Om Rosso ska dö ska du ta hand om en ny hund genast
    det finns många som behöver din kärlek.
    Jag hoppas att det trots allt går bra.

    SvaraRadera