I onsdags var vi till veterinären, men hon kune inte hältutreda mig. Dels för att jag var lite busig och dels för att vi "bara hade fått en polikliniktid". När matte ringde och bokade tiden berättade hon att jag hade vilat länge och stått på metacam, men kanske var hon inte tydlig nog med att det inte är en "vanlig" hälta jag har. Hur som helst fick vi ganska snart gå tillbaka till jobbet och nu på måndag morgon har jag en ny tid för utredning hos en specialist. Jag vägrar konsekvent att berätta vart jag har ont och visar ingen specifik smärta trots att jag var två grader halt igår eftermiddag efter att ha fått metacam.
Min egen hälsoguru, Elin, klämde och kände på mig igår efter jobbet och jon fick det till att jag reagerade med att pipa när hon böje ihop carpus, men eftersom jag inte visar någon specifik smärta närhon klämmer och böjer ihop min tass och mina tår, så kan det vara så att jag bara luras.. Matte hoppas verkligen att någon hittar felet snart, för vi håller på att bli tokiga båda två. Under helgen har jag i alla fall fått äta metacam eftersom matte nästan gråter när hon ser mig linka omkring. Tänk att jag har gått i koppel och vilat i snart 4 v och hältan har bara blivit sämre och sämre! Inte en ordentlig promenad har jag fått på 4 veckor!
Hemma håller jag mig trots allt lugn, men får jag uppmärksamhet av någon främmande så exploderar jag. Dessutom har jag börjat med att försöka klösa mig fram till saker nr vi är på våra minipromenader så grannarna måste undra vad det är som tagit åt mig. Jag kan bara inte hjälpa det eftersom jag måste utnyttja varje sekund av "promenaden"!
Idag har det varit i alla fall en halvkul dag eftesom matte och jag var och kolade på bandy. Jag fick hälsa på Cirrus och man kan väl säga att jag blev väldigt förtjust! han tyckte att jag var lite otäck eftersom jag numera är som en virvelvind! Dessutom gick matte och jag upp för en konstig stegtrappa och gjorde lite andra mentala övningar, så jag är rätt slut i huvudet nu....
Annars tränar vi apportering på kvällarna och så får jag göra små godissök för att träna hjärnan lite. Matte vågar sig inte på att träna organiserat säger hon eftersom hon är rädd för att jag ska gå i taket. JAG HAR TRÅKIGT- FATTA DET SURA TANT! Jag VILL VILL VILL göra saker, men allt som sker i mitt liv är yttepyttiga promenader. TRÅÅÅÅÅÅKIGT!
Snäll någon kom och rädda mig från detta och låt mig få ha roligt igen!
Slafs och slem från världens mest uttråkade boxer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar