Gott Nytt år

Kärlek

Natten med lillsyrran blev en pärs! Jag som är van vid att gå och lägga mig kl 8 fick en chock när den lilla drog igång värsta kvällsbuset kl 11. Hon härjade och klättrade och for runt ända till kl 02 innan det blev lugnt och jag fick sova. Som tur var så sov hon länge på morgonen istället och inte förrän halv 9 var det dags att kliva upp.

Mitt på dan åkte vi till Morga hage och gick en liten promenad och körde lite uppletande. Dissa fick åka ryggsäck, precis som jag när jag var liten. Hon tyckte att det var kallt ute, så när vi satte oss i bilen blev hon jättearg på matte och skällde och skrek- lilla tokfian. Just då var jag ganska glad att hon åkte fram med matte och inte i buren med mig!

Dissa blev även arg när hon var tvungen att åka ryggsäck och inte fick åka hem! Inlindad i en fleecefilt och en handduk fick hon ett utbrott och kravlade sig ur täcket så att det såg ut som att hon hade tvångströja på sig!!! Efter det somnade hon sött och matte och jag kunde köra lite uppletande. Det var kul att få busa lite utan att ha en äcklig valpnos som lägger sig i allt man gör!

På eftermiddagen tränade vi lite apportering och Dissa tyckte att det var skitkul att tugga på apportbocken. Jag blev så taggad av att hon tittade på att jag gjorde två jättefina ingångar med apportbocken och det var första gången någonsin! Matte flinade fånigt och pussade på Dissa- varför vet jag inte för det var ju JAG som var duktig!

Vi har även letat katttorrisar här hemma och men kan ju säga att jag är bäst på att dammsuga golvet- även om Dissa gör sitt bästa för att hänga med... Fast hur lätt kan det va när man har en sån cool storebror som jag?

Dagens skräll är att jag faktiskt börjat oroa mig för det lilla djuret och idag var vi ute på två Dissafria svängar. Första gången fick jag gå i koppel runt parken och då var jag inte så nervös för henne, även om jag ville in och kolla till henne när vi kom tillbaka. Andra gången kissade jag och rusade till ytterdörren och sen skyndade jag mig in och sniffade på hennes sovande kropp- inte för att jag bryr mig så mycket om henne, men jag har ju ett visst ansvar som storebror!

Den lilla är grymt duktig på att vara själv och går och lägger sig i vardagsrummet när jag och matte går hemifrån. Säg inte det är till henne, men jag tycker att hon är rätt mysig och tuff när hon skäller på mig när jag tar leksakerna ifrån henne...

Slafs och slem från Rosso

Nu kan hon åka hem igen

Ordentligt påbyltad med fleecetröja och täcke, stapplar hon fram som en liten korv...

Puss på dig, brorsan

Sovmys i bilen- ordentligt inlindad...

Matdags...

Ok, matte- har du fotat klart så jag kan gå och lägga mig någon annanstans?

Kunde ingen ha berättat att det här med "lillasyster" innebar att man var tvungen att dela med sig av viktiga saker som matte, sovplats, mat och leksaker!?!? I så fall hade jag sagt, tack, men nej tack!

Gårdagen började lagom mysigt med att matte tvingade ut mig på promenad till jobbet i regnet, sen när vi gick hem så regnade det ännu mer och Atos hade blivit grinig, så vi fick åka i Gullweits bil och hämta Dissa. Inte mig emot, för jag gillar verkligen den bilen och det är mysigt att ligga i baksätet och breda ut sig! När vi kom fram så vällde det ut små miniboxrar, men jag fick vänta i bilen ett tag (läs läääänge) innan matte kom ut med Dissa. Vi fick pussas lite och jag blev alldeles larvig av lycka för att hon var så gullig och hon klättrade på mitt täcke. I bilen hem så höll jag lite koll och ville pussa lite på henne, men hon sov som en gris och vaknade inte förrän matte väckte henne när vi klev ur bilen 3h senare.

Väl hemma började jag fatta att hon skulle bo här och då var det inte lika kul längre. Jag vill inte dela min mat och matte med någon, men matte sa åt mig att skärpa mig, så nu har jag gjort det... Igår låg vi tillsammans i hallen och imorse mös vi alla 3 i 2h. Hon är faktiskt ganska gullig, bara jag tänker bort det här med att dela....

Idag var det jättekallt ute och Dissa frös när hon skulle kissa, så vi fick åka till djuraffären och köpa kläder till henne. Nu har hon en fleecetröja och ett jättestort täcke, men hon fryser ändå. Fast jag måste medge att det är strongt gjort att kissa och bajsa ute så duktigt som hon gör, fast hon skakar av köld.. i bilen fick hon åka fram, inlindad i två filtar för att det inte skulle vara så kallt, så jag fick hela buren för mig själv! Skönt!

Efter besöket i djuraffären så åkte vi till skogen. Meningen var att Dissa skulle få åka ryggsäck, men eftersom hon sov så bra i bilen bland filtar, handdukar och täcken, så fick hon sova kvar och så gick matte och jag en liten promenad istället. När vi kom tillbaka sov hon fortfarande och var alldeles varm och gosig innanför täcket... (Säg inte det här till någon, men jag tycker att hon är rätt gullig, ändå.. )

Slafs och slem från Rosso

Lugn Dissa- I morgon kommer vi och räddar dig!

I morgon efter jobbet bär det av mot Gyttorp och då ska hon äntligen få följa med hem! Som vi har väntat och längtat, men matte säger att den här väntan inte har varit som en sekund i jämförelse med när hon väntade på mig! Vad är väl 6 månader mot 4 v liksom..

Julaftonens jobb gick bra och innan dess så fick jag ett jukklappsspår som gick kalas och så fick jag ett ben att tugga på på jobbet- smask!

På juldagen tog vi sovmorgon innan vi begav oss till Linköping för några dagars slappande och lite mys. Jag fick ett upplet i snön och det gick ganska bra. Jag har fattat att det blir roligare om man ger grejen till matte än om man busar med den själv och det fick jag mycket beröm för!

Idag var vi och hälsade på Malin, Catcha och Gio i deras nya hus på vägen hem. De bor jättefint mitt i skogen och vi blev riktigt avis på dem! Catcha var för dagen lite grinig, men Gio har vuxit och blivit stor och vi hade så kul ihop! Förra gången var hon rädd för mig, ,men idag hade vi kul och fick busa lite. Dessutom var hon en utmärkt publik när jag tuggade på nästan urätna märgben...

Klockan är mycket och matte och jag måste vila upp oss inför den långa resan imorn!

Slafs och slem från Rosso, som imorn ska hämta sin bästaste julklapp någonsin!

Snart flyttar den här lilla sötnosen hem till oss och som uppladdning har matte plockat fram min lilla canvasbur som vi brukar ha med oss på utställningar. Den är så liten att jag precis passar in i den och matte hade tänkt att Dissa ska få ha den som sin koja i sovrummet. Själv tycker jag att den duger alldeles utmärkt som sovplats även åt en vuxen boxerhane. Den är mysigt inredd med täcke och luddfilt, ger ett bra huvud och nackstöd och så slipper man matte som knölar runt i sängen- vad mer kan en boxergrabb begära! ? I morsse låg jag på tvären i den och även det funkade alldeles utmärkt, även om jag fick rulla ihop mig lite..


Nu när snön har kommit är varje promenad en fest och jag älskar verkligen allt det här vita och luddiga som ligger på marken! Julklapparna till mina vänner är utdelade och imorn ska jag få ett ben till julgodis och lite julklappar. Den bästa julklappen sparar vi till nästa vecka när Dissa kommer hem, men innan dess ska vi hinna med ett besök i Linköping och så jobb imorn kväll och på måndag. Sen är det 6 dagars ledighet och mys med familjens nytillskott som gäller! Än har jag inte träffat Dissa, men matte säger att hon är alldeles, alldeles underbar!

Idag tog vi vara på ljuset från snön och det lite mildare vädret och tränade lydnad utomhus för första gången på länge. Det var buskul och jag bara längtar tills vi kan dra igång träningen på allvar! Just för tillfället mår jag ganska bra. Vi håller på at sätta ut kortisonet och från och med tisdag ska jag äta 15 mg/dag och på måndag ska vi ta nya njuprover igen. Sist såg det ganska bra ut och nu ska vi kolla m det var en tillfällighet eller om trenden är uppåtgående..

God Jul och

Slafs och slem från Rosso

Snö!

Hemma i Uppsala har det snöat för fullt och vi har drygt 2 dm snö! Underbart! Jag gillar att mysa runt i snön och hade det inte varit för att matte är lat och har VILAT! hela dan så hade vi kunnat haft det himla skoj! Annars flyter livet på och jag njuter av att ha tillbringat några dagar i goda vänners lag. Jag och Zero har haft buskul ihop och spårat och sista dagen lekte vi med en känguru och när vi äntligen hittat varandra och börjat komma tillbaka i gamla valplekar från barndomen så måste vi åka hem!!! Vilken jävla stil!

Dissa har det tydligen bra och väntar på att få flytta hem till oss. Vi saknar henne, men till helgen ska visst matte hälsa på henne igen. Kanske får jag följa med, men det lutar åt att jag stannar hemma och matte åker själv, så jag ska slippa sitta så länge i bilen.. Inte för att jag inte gillar att åka bil, men det blir så kallt att sitta i bilen medan matte pussar på Dissa och hennes syskon. Om någon vill passa mig och gosa med min mjuka nos så kommer jag nog få stanna hemma. Imorn ska matte fråga Elsa om jag får va hos henne och det skulle faktiskt vara lika kul som att få följa med, så inte mig emot...

Slfs och slem från Rosso

Låt oss presentera:

DISSA

Hon är det senaste tillskottet i vår familj och är född på Shirwalks kennel i Gyttorp. Den 28/12 flyttar hon hem till oss och ska bli mattes nya träningskompis och min bästaste lillasyster. Jag ska lära henne allt jag kan och det vill inte säga lite det! Världens bästa julklapp till både mig och matte!

Slafs och slem från den stolta storebrorsan Rosso

Mysig utflykt i det fina vädret

Snygg och snyggast posar på beachen

Tokboxer på språng!

Först tyckte jag att det var för kallt för att bada, men sen fick matte lov att ta av mig täcket så att jag kunde doppa mig lite..

Matte jobbade ju natt söndag, måndag, tisdag så då fick jag sova hos mattes jobbarkompis och hennes familj och det gillar jag! Det är så mysigt att ha så många människor som tycker om en och ställer upp när jag annars skulle få ha tråkigt på mattes jobb!

Nattjobb= ledighet och onsdag, torsdag, fredag har vi glassat runt och latat oss. Onsdagen var veckans höjdpunkt med besök hos Elsa och vi var helt tokiga och galet lyckliga över att ses igen. Man kan säga att Elsa är kärlek! Vi blev helt speedade och det var väl kanske inte så bra för mina ben, men hjärtat måste ju faktiskt också få må bra ibland!

Igår var det spår i Lunsen och jag spårade bra första biten, sen virrade jag bort mig och på slutet hade jag lite väl hög nos, men hittade runt i alla fall. Det var kul att spåra, men det vore ännu roligare om inte hela skogen var täckt av vatten så att man slapp drunkna... Moa, som bor hos oss igen fick också spåra och hon var galet duktig! Som en liten vessla for hon i spåret och hittade alla sina godisburkar. När jag blir frisk ska matte och jag ta med oss Moa och hennes matte till skogen så att det blir mer sånt för henne!

Dagen började med att jag fick kissa i en burk och sen vilade vi lite inne innan det var dags att åka till skogen. Dagen plan var ett spår var till mig och Moa, men eftersom vädret var så grymt fint så åkte vi till ett nytt ställe och gick på utflykt istället! Det var en jättestor kohage utan kossor precis vid vattnet, så Moa fick vattenapportera bandyboll och jag fick hämta min leksak på land. Sen vndrade vi längs vattnet och en jättefin strand och Moa simmade lite till ch jag fnattade i sanden. Det var nog den mysigaste promenaden på länge, tror jag!

Slafs och slem från Rosso med det lyckliga hjärtat!

Matte grinar...

men den här gången är det av glädje! Idag visade jag upp mig från min allra bästaste sida hos veterinären och bländade alla med mitt flyt och min snygga trav, så nu ska vi INTE öka medicinen utan sänka den! I slutet på veckan ska jag kissa i en burk igen och nästa vecka ska vi till en ny rolig veterinär och kolla mina njurar!

Tyvärr är det fortsatt vila som gäller, men spåra får jag göra! Imorn ska matte och jag till Elsa och hälsa på och det ska bli galet kul att mysa med henne igen! Dessutom ska Moa bo här hos oss i några dagar, så nu känns livet lite ljusare igen!

Matte och jag var på utflykt i helgen och hälsade på min uppfödare. Jag hoppade lite på honom och sen fick jag vänta i bilen hela dan! Det var i och för sig rätt skönt att kunna vila upp sig lite i min mysigaste sovplats, men ändå.. Matte och jag åkte sen hem till Cita som jag busade med förra sommaren och jag fick ut en sväng och mysa runt med hennes matte och kissa på henne tomt. Sen försvann matte och när hon kom tillbaka var hon fånig och pratade om en lillasyster- vaddå lillasyster, liksom! Vad är det hon fjantar sig om?

Slafs och slem från Rosso

mmmm, mat!

Idag har energin gått åt till att äta! I morse fick jag frukost med losec och fortekor och det var smaskens! Matte har gett mig mat var och varannan timme, men bara små portioner, tyvärr. Imorn ska jag få äta lite mer och det ser jag verkligen fram emot!

Nu på eftermiddagen gjorde matte mig riktigt sugen genom att koka ris och fisk åt mig och sedan göra fiskgratäng åt sig själv! Surt nog var jag tvungen att vänta på att maten skulle svalna innan jag fick hugga in, så jag la mig nedanför spisen och väntade på att bli serverad. När jag väl fick smaka så sa det slurp och så var det slut!

Matte har lovat att jag ska få lite mer mat innan läggdags, men nu ska vi gå ut och kissa!

Slafs och slem från en nästan frisk Rosso

Så hungrig att jag tror jag dör!

Idag mår jag mycket bättre efter att ha sovit som en gris hela natten! Kl 8 däckade jag i min bur och sen väckte matte mig kl 3 inatt för att sticka mig i nacken och då blev jag grinig! sen sov vi ända till halv 7 innan det var dags att stiga upp och gå till jobbet! Jag var helt slut efter att ha mått så dåligt hela dagen!

Matte lämnade mig i en konstig bur och runt omkring i andra rum var det hundar som gnällde och skällde, men jag satt tyst och snällt i min bur, även om det var lite otäckt. Jag fick mera sån där kall vätska i tassen och så fick jag mer stick i nacken och lite tabletter. Bst av allt är att jag har fått äta lite mat! Matte kom och hälsade på flera ggr under dagen och tog ut mig så jag fick kissa. Det var skönt att träffa henne och jag tyckte inte riktigt om när hon gick igen, men fann mig i det hela. Dumma matte borde fatta att jag behöver henne när jag har mått så dåligt!

På eftermiddagen blev jag jättekissnödig innan matte kom och hämtade mig så då kissade jag i min bur och det var jättejobbigt! Jag hade nästan panik när matt kom och tog ut mig! Sen gick vi hem tillsammans och det var mysigt! Eller gick och gick, vi åker ju pinsamt nog bil nu för tiden...

Sen jag kom hem har jag fått äta två ggr, men bara pyttelite i taget och jag är så hungig att jag tror att jag ska dö!

Slafs och slem från Rosso

Tack för att ni bryr er!

Hej!
Ett stort tack till alla er som tänker på min lila grabb och ett extra stort tack till alla er som svarar i telefonen mitt in nätterna när jag måste gråta lite, skickar gulliga sms och fina kommentarer! Utan er vore det här tunga ännu tyngre!

Susanne

Hemma igen

Nedbäddad hemma (gammal bild)

Droppet var kallt så jag fick ha täcket som täcke för att inte frysa..

Eländes elände- sjuk och ämlig!

Nyss kom vi hem från djursjukhuset och jag fick släpa ut min trötta valp ur bilen. Han hade nog gärna sovit där inatt om jag hade låtit honom. Flera ggr under dagen har han hållit på att somna stående i undersökningsrummet som har varit vårt "hem" under dagen. Trots att han har varit så dålig så hade han svårt att slappna av och sova för det kunde ju komma någon och ta hans matte..

Under dagen har han fått Losec, som han kräktes upp, 2L dropp och så lite Zantac. Mat får han inte äta förrän tidigast i morgon eftermiddag och sin medicin ska han få intravenöst imorgon bitti. Stackars lilla killen har sammantaget kräkts över 60 ggr idag och det mellan kl 5 och kl 14. Mellan kl halv 9 och 14 så kräktes han så kraftigt att det var blod i kräket. Sen fick han ju antiemetikan och då blev han genast lite piggare och började dricka vatten själv. Trött, trött, trött är sammanfattingen av mitt lilla djur och det kan man väl inte klandra honom för...

Imorn ska jag jobba och då ska min lilla älskling sitta på smådjur och få mer dropp och lite magsårsbehandling. Under eftermiddagen ska han förhoppningsvis få börja äta lite och det ser han nog fram emot...

Tack till alla er som har brytt sig- det värmer verkligen!

Susanne

Provsvaren har kommit

Nyss fick jag ett mycket lättande besked. Blodproverna visar inga tecken på njursvikt och även om de kan vara falskt bra för att han är uttorkad så tror veterinären på att han har gastrit. Nyss fick han lite antiemetika för att sluta kräkas och droppet går i som det ska. I kväll får han följa med mig hem och vi ska sova gott inatt! Lilla grabben är helt slut och vill nog helst åka hem till sängen på en gång..


Inga ord kan beskriva hur lättad och glad jag är!

Susanne

Ännu inget nytt

Rosso har kräkts sedan kl 5 i morse och får inte ens behålla sitt vatten. Jag vet inte om han har fått i sig sin medicin som han fick kl 5 eftersom han började kräkas ordentligt kl 7. Sedan dess har han kräkts ungefär 40 ggr och han är så himla skamsen. Varje gång han går iväg för att spy kommer han tillbaka med svansen mellan benen och mitt hjärta blöder!

Vi åkte in kl halv 10 och då var det en hund före oss. När jag ringde imorse vid 7 så sa de att vi skulle komma runt 10 om han inte var jättedålig. Det känns helt klart bättre att vänta hemma så att Rosso får vila och sova på sina filtar. Just nu liger han i buren i hallen och vilar efter att ännu en gång ha varit uppe och kräkts. Stackars lilla hund!

De kommer ju att vilja lägga in honom över natten på dropp och grejer, men är det njursvikt så är det slut nu. Då kommer jag att ta bort honom för det känns inte rättvist att han ska få sluta sina dagar såhär. Full ös, medvetslös har varit vår devis och så ska det förbli in i det sista! Är det något annat fel så vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill ju inte lämna honom på djursjukhuset eftersom jag vet hur illa han tycker om att vara själv. Det är knappast bra för honom att sitt i en bur och vara ledsen när magen inte mår bra. Jaja, vi får se vad veterinären och provsvaren säger, men jag börjar mer och mer ställa in mig på att det här är hans sista dag. Såklat hoppas jag att det bara är magsjuka eller gastrit, men magkänslan säger annat. Jag tror nog att jag och Rosso mår ungefär lika illa- skillnaden är bara att han kräks.

Gulligaste grabben- jag hoppas verkligen inte att vårt gemensamma liv ska sluta såhär! Vem ska då ta hand om din matte och vakta mot alla spöken som bor i trapphuset och vem ska tigga om att få leta godis eller träna. Vems mörka sammetsögon ska matte drunkna i och vems mjuka nos ska matte pussa! Det finns ingen som kan ta din plats! Du har varit min sen jag fick se den första bilden på dig- 1 v gammal! Så glad som jag blev när Ola sa att du var min har jag nog aldrig varit förut och något så gulligt som din 6v gamla knubbiga kropp har jag aldrig gosat med! Aldrig har tiden gått så sakta som de månader som jag väntade på dig! Vore du en människa så skulle ingen annan man ha en chans- du är mitt allt!

Kräk och kräks och kräks

Igår började dagen med mys och lite spår och vädret var fint så vi hade det bra, matte och jag. Jag fick 5 burkar med mjukmat utlagda i spåret och så min älskade trasa i slutet och jag hittade alltihop. När vi kom hem igen så suckade jag nöjt och la mig och sov. Matte böjde ihop mina leder och de var mjuka och fina, så när veterinären ringde och undrade hur det var med mig, så sa matte att jag var pigg och glad och LYCKLIG och det är sant- jag var verkligen glad!

40 minuter efter att matte hade lagt på luren fick jag ett partiellt ep anfall som gjorde att det ryckte i mitt ansikte, men det gick över efter bara ett par minuter. Efter det blev jag lite låg, men matte var inte säker på om jag var låg för att hon var ledsen eller om jag mådde dåligt.

I morse började jag att kräkas och matte har nu ringt till Ultuna. Kl 10 får vi komma in och då ska vi ta lite blodprover för att kolla om det är njurarna som har gett upp pga kortisonbehandlingen eller vad det är som är fel. Om det är njurarna har matte sagt att jag ska få en underbar dag och sen ska jag få sova. Sova verkar som en ganska bra idé, för jag är rätt trött nu...

Slafs och slem från Rosso

Försiktig bättring

I tisdags var det den hittills sämsta dagen vad gälle ront i kroppen och jag hasade mig i och ur soffan som en gammal gubbe. Pigg och glad är jag ju alltid, men just i tisdags var min kropp verkligen inte på topp! Sedan dess har det som tur är gått framåt och nu är jag inte halt på mitt framben längre. Lederna är fortfarande galliga, men ryggen är inte varm längre och jag har blivit lite smidigare i mitt rörelsemönster, säger matte. Jag märker bara att det r betydligt enklare att kliva upp i sängen och soffan och att det ine gör lika ont i min kropp längre.

Igår fick vi dessutom provsvaren från njurproverna som togs i måndags och i korthet kan man säga att det varken har skett en förändring eller förbättring, även om albuminet har gått upp lite, lite grann. Om en och en halv vecka är det dags för utvärdering av behandlingen och om njurarna inte verkar ha tagit stryk av behandlingen skall vi troligtvis öka dosen av kortison till maxdos. Som det är nu är det ganska jobbigt med medicinen för jag blir så himla törstig och dricker cirka 3 l vatten per dag. Dessutom har jag svårt att kissa ordentligt och blir stående i flera minuter innan jag är färdig.

Idag är matte och jag lediga från jobbet eftersom vi ska jobba på söndag. Vädret är helt ok och vi ska fira min förbättring med ett spår och kanske en liten utflykt!

Slafs och slem från Rosso

Ett tråkigt besked

I måndags hade jag en heldag hos veterinären och nu när matte inte var med så kunde jag äntligen berätta vart det gjorde ont. När matte är med så biter jag ihop, för jag är ju van att hon klämmer och känner och gör saker som jag normalt sett inte gillar, men nu när det var främmande människor som undersökte mig så skrek jag rakt ut när de rörde vid mig. Jag har nämligen ont i varenda liten led i hela kroppen. Det kallas polyartrit och betyder att mitt immunförsvar har gett sig på mina leder (och troligtvis är det även det som har påverkat njurarna) Alla leder är inflammerade och jag äter nu en jättehög dos kortison för att köra immunsförsvaret i botten så att jag kan bli frisk igen. Om två veckor ska vi se vad som har hänt och så ska kortisonet långsamt sättas ut.

På grund av kortisonet är jag hungrig hela tiden och så dricker jag en massa vatten så matte och jag har börjat gå på nattpromenader. Det är ganska jobbigt att vakna och vara kissnödig mitt i natten, men matte är snäll och tar ut mig så att jag får kissa i hundra år.

Förhoppnigsvis så komemr jag att bli bra igen och har vi riktig tur så slipper jag äta kortison i framtiden, men vägen dit är lång och just nu har jag väldigt ont. Som den riktiga boxer jag är så är jag ju pigg och glad i alla fall och vill gärna busa och träna ändå. Tyvärr håller matte mig kort eftersom jag måste vara väldigt försiktig med mig själv tills ledbrosket inte är så påverkat längre, men på freag ska jag få spåra ett kort spår har matte lovat. ÄNTLIGEN händer det något! Efter snart 5v i koppel är det vl på tiden att få göra något skoj!

Slafs och slem från en mkt glada sjuklingen

Lite bättre än igår

Dagen började med att jag väckte matte och så gick vi en minipromenad. Matte ville att vi skulle gosa och jag var lite sugen, men sen så ångrade jag mig och rullade ihop mig vid hennes fötter i soffan istället. Matte är ju så jädrans klängig, så jag orkar inte med allt krav på gos hela tiden! Speciellt inte nu när jag har ont i mitt ben, för då vill hon gosa istället för att göra saker och det är INTE ok.

När vi hade slappat ett tag så föreslog matte att vi skulle busa och jag hakade på. Det blev käkbrottning i soffan och så huggsexa, som går ut på att matte tar tag i mitt skinn och jag försöker bita henne. Det är en bra lek, tycker jag!

Nyss var vi ute i parken och tränade lite och jag var ganska så elektrisk. Jag hade lite koncentrationssvårigheter till en början och gjorde allt snabbt men inte så perfekt. Helt galet roligt var det i alla fall och jag var så lycklig över att äntligen få göra något. Vi körde lite linförighet och ställande och läggande under gång och trot eller ej, men jag la ner min söta mage i det blöta och kalla som kallas gräs varendaste gång och utan temposänkning! Hurra, hurra sa matte och min kommentar var- ge mig frolic!

Ställandet hade jag inte tid med- det var mycket roligare att gå och titta matte i ögonen, så det så! Står man så händer det inget och jut nu vill jag ha action! Ett eller två snabba stop fick vi till i alla fall och matte var väl i övrigt så där nöjd med rakhet och stadgan. Ställandena har jag en känsla av att vi kommer träna mycket på när jag är frisk!

Nu har jag precis masakrerat en äggkartong med mat i som matte har gömt under min filt och det är roliga grejer! Om man sen kommer tillbaka med den till matte och lägger den i hennes hand så får man mer godis- det ar jag lärt mig under vckan!

Slafs och slem från den uttråkade

Halt, halt, halt= tråk, tråk, tråk

I onsdags var vi till veterinären, men hon kune inte hältutreda mig. Dels för att jag var lite busig och dels för att vi "bara hade fått en polikliniktid". När matte ringde och bokade tiden berättade hon att jag hade vilat länge och stått på metacam, men kanske var hon inte tydlig nog med att det inte är en "vanlig" hälta jag har. Hur som helst fick vi ganska snart gå tillbaka till jobbet och nu på måndag morgon har jag en ny tid för utredning hos en specialist. Jag vägrar konsekvent att berätta vart jag har ont och visar ingen specifik smärta trots att jag var två grader halt igår eftermiddag efter att ha fått metacam.

Min egen hälsoguru, Elin, klämde och kände på mig igår efter jobbet och jon fick det till att jag reagerade med att pipa när hon böje ihop carpus, men eftersom jag inte visar någon specifik smärta närhon klämmer och böjer ihop min tass och mina tår, så kan det vara så att jag bara luras.. Matte hoppas verkligen att någon hittar felet snart, för vi håller på att bli tokiga båda två. Under helgen har jag i alla fall fått äta metacam eftersom matte nästan gråter när hon ser mig linka omkring. Tänk att jag har gått i koppel och vilat i snart 4 v och hältan har bara blivit sämre och sämre! Inte en ordentlig promenad har jag fått på 4 veckor!

Hemma håller jag mig trots allt lugn, men får jag uppmärksamhet av någon främmande så exploderar jag. Dessutom har jag börjat med att försöka klösa mig fram till saker nr vi är på våra minipromenader så grannarna måste undra vad det är som tagit åt mig. Jag kan bara inte hjälpa det eftersom jag måste utnyttja varje sekund av "promenaden"!

Idag har det varit i alla fall en halvkul dag eftesom matte och jag var och kolade på bandy. Jag fick hälsa på Cirrus och man kan väl säga att jag blev väldigt förtjust! han tyckte att jag var lite otäck eftersom jag numera är som en virvelvind! Dessutom gick matte och jag upp för en konstig stegtrappa och gjorde lite andra mentala övningar, så jag är rätt slut i huvudet nu....

Annars tränar vi apportering på kvällarna och så får jag göra små godissök för att träna hjärnan lite. Matte vågar sig inte på att träna organiserat säger hon eftersom hon är rädd för att jag ska gå i taket. JAG HAR TRÅKIGT- FATTA DET SURA TANT! Jag VILL VILL VILL göra saker, men allt som sker i mitt liv är yttepyttiga promenader. TRÅÅÅÅÅÅKIGT!

Snäll någon kom och rädda mig från detta och låt mig få ha roligt igen!

Slafs och slem från världens mest uttråkade boxer!

Deprimerande

Full boxer på ultraljud

Just nu är livet ganska kasst med en liten ljuspunkt- dagens mys med Elsa. Idag fick jag träffa henne och pussa lite på hennes mjuka nos, även om vi inte fick busa. Dessutom var vi på klubben och tränade med träningsgänget och det var också kul! Så- ok då, livet är väl inte helt kasst...

Tyvärr har det ändå hänt en hel del tråkigheter i mattes och mitt liv. Det började med att jag var på hälsokoll och deltog i ett förskningsprojekt där det visade sig att jag har ett litet blåsljud och förhöjda blodflöden från hjärtat. Det är inget att oroa sig över för förändringarna är väldigt små och blåsljudet väldigt litet. Jag är lyssnad på av många veterinärer, men ingen har någonsin hört det förut och det kommer inte att innebära några problem.

Som att det inte var nog med det så hade jag även protein i urinen och låg lågt i albumin i blodet. Det betyder att glomeruli inte kan filtrera tillbaka protein, även om njurens reningsförmåga är helt normal. För någon vecka sedan var vi hos en veterinär som är specialist på njurar och tog nya prover och gjorde ultraljud. Även på denna provtagning var värdena avvikande och på ultraljudet var njurarna ljusare än vad som brukar vara normalt. Det kan tyda på att jag har en infektion/inflammation i njurarna och det är vad blodproverna också visar. Njurarna har normal form och är normalt utvecklade och en orsak till problemet kan vara den infektion och de mediciner som jag åt i somras efter att jag blev påhoppad och biten, men lika troligt är det att det kommit helt utan någon speciell orsak.

Hur som helst så äter jag numera ett foder för njursjuka hundar och en medicin som heter Fortekor som sänker blodtrycket i njurarna och därmed gör det lättare för dem att arbeta. Om ca två veckor ska vi tillbaka och ta nya prover för att se hur värdena utvecklas och om vi har tur så har mina njurar repat sig om några år, annars får jag stå på den här medicinen och maten hela livet. Maten är smaskens och medicien äter jag i lite vov, så egentligen är det helt ok. Jag har ju inte haft några symtom från njurarna och eftersom vi upptäckt problemet så tidigt så finns det gott om tid att understödja och hjälpa min kropp att reda ut det hela.

Med hältan är det illa och efter att ha varit i strikt koppelvila och endast fått gå ut och kissa i två veckor och efter 4 dagars metacamkur så var jag ohalt i hela två dagar! Sedan blev jag halt under tiden i Skara och edan i torsdags så har hältan bara blivit värre. Igår var jag halt även efter att ha gått ett tag och idag ringde mate till Ultuna och bokade en tid. På onsdag ska vi till veterinären för vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag hoppas att vi får ett svar på vad det är som felas mig. Håll tummarna!


Slafs och slem från Rosso

Det är mycket i den där, va?

Den kommentaren fick matte om mig idag när vi var på brukshundklubben och kollade på lydnadstävling. "Han måste vara härlig att jobba med" var en annan och de skulle bara veta!

Efter 2 v i koppelvila så är jag så laddad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så länge som jag har en uppgift så är jag samlad, men oerhört taggad och bara tigger om att få göra mer, mer och mer. Om någon ger mig uppmärksamhet däremot så exploderar jag inom loppet av 1s och bara tvingar till mig kärlek och uppmärksamhet! Inne går det ju helt ok att hålla sig lugn för jag är van att vila inne och härja ute. Lite godissök blir det, men annars är jag rätt nöjd med att ligga och vila på min madrass med huvudet på min kudde (eller på golvet ...)

Promenaderna har lugnat ner sig lite och jag har insett att 5 minuter är allt jag får, så jag håller mig lugn och luktar och kissar i godan ro. Tråkigt, men så ska det tydligen vara. Det sak bli så underbart att få springa fritt igen, gå i skogen, träna och busa! Det är livskvalitet!

Under tiden så nöjer jag mig med den tråkigare varianten av livet som jag lever nu och passar på att bli lite bortklemad med extra mys, hångelstunder med matte och massage. Massage är en nyvunnnen passion som jag fått och det är hur mysigt som helst när matte masserar min rygg och mina lår!

Slafs och slem från Rosso

En heldag med bilen

Idag var det Atos dag. Den började med en morgonpromenad på de sedvanliga 5 minuterna och sen packade matte in mig och vinterdäcken i bilen. Vi åkte till en däckverkstad i boländerna och där charmade jag alla medan de satte på de nya däcken först på fälgarna och sen på bilen. Jag var lite sugen på att hopp på maskinen som tömde däcken på luft för den pös så roligt! Dessutom fick jag och bilen åka hiss innan matte bestämde sig för att min hjärna gott kunde få vara ute och lufta sig lite i den konstiga miljön. Jag hade lätt kunnat bli deras praktikant och hjälpt till med däckbyte varje dag!

Från däckverkstan tuffade vi ivg till Jysk för att inköpa lite grejer till min bur. Det blev två babymadrasser, ett liggunderlag och två tunna täcken. Väl hemma så skar matte till madrasserna och liggunderlaget så att de passade i min bur och nu fattas bara påslakan på täckena så är det perfekt! Idag var dessutom premir för att åka i halva buren då jag fick dela plats med däcken. De tog ena halvan och jag den andra och det var rätt spännande med påsen som omslöt däcken. Gott om plats var det i alla fall trots att jag bara fick halva buren, så matt eoch jag är grymt nöjda mad vår senaste investering!

Atos skulle även göras vinterfräsch invändigt så efter en kort kisspromenad så gjorde vi entré i OKs gör det själv-hall. Matte tvättade och damsög och så hissade hon upp mig och Atos i luften för att byta olja. Det var riktigt spännande att vara så högt upp! Dessutom har nu Atos fått lite mer kylarvätska så att han ska orka vara cool under mattes och mina äventyr. Han är ju en bra vän och såna tar man hand om!

Slaf och slem från Rosso

Apportering på ett annorlunda vis

Tråket fortsätter med koppelvila och 5 minuterspromenader. Nu får jag även metacam och det tar helt bort hältan. Imorn får jag sista tabletten och sen får vi se hur bra jag går. Är jag inte frisk på söndag så ska matte boka tid hos veterinären- för vilken gång i ordningen under hösten vet jag inte. Skadedrabbad har jag varit i alla fall och mest av allt är det hundattacken som ställt till det!

Veckan har inte varit helt bortkastad i alla fall för både måndag och tisdag så tränade vi lydnad. Måndag var det kursgänget som träffades och fokus var på linförighet. Jag går ju alltid bra, men matte betedde sig som ett fyllo och fick i läxa att lära sig att gå rakt och att gå på. Ju mindre hon bryr sig om mig desto mer bryr jag mig nämligen om henne!

Tisdagen var det Knivstagänget som träffades, men vi var inte så många. Matte och jag körde linförighet och ställande och jag har börjat tjyvsätta mig. Matte trodde att det kan bero på att jag var så himla het efter all vila! Vi fick tips för att få till en tajtare position och matte fick lite mer skäll för hur hon går. Rätt åt kärringen! Gänget tyckte att jag är härlig och fin och det kan jag väl hålla med om.. Tur att andra vet att värdera mig när matte bara gnäller! Fast jag anade ett litet flin från hennes sida när jag bara tiggde om mer, mer, mer ff!

Dagens övningar har bestått av apporteringsträning och nosarbete. När vi kom hem från jobbet fick jag leta efter en dentastix i en yoghurtburk och sen fick jag leta efter burken med godis i. Det var buskul och matte hade gömt den ganska klurigt!

Lite senare på kvällen började jag busa med burken och sen fick jag för mig att apportera den åt matte. Det var första gången i mitt liv som jag någonsin apporterat på det viset och det var så himla kul! Flera gånger sprang jag ut och hämtade burken i sovrummet och köket för att pressa ner den i mattes hand i soffan. I utbyte fick jag gott godis och en massa uppmuntran- skojigt! Nu är jag helt slut, så jag ska vila lite på matan tror jag.

Imorn ska vi byta till vinterdäck på bilen och så ska matte fixa buren med en botten och en bättre madrass. Som det är nu så sover jag p ett litet berg soom jag byggt av täcket och filten som ligger i buren. Det är så mysigt så att jag vägrar att komma ut därifrån när vi är framme. Man kan lugnt säga att jag älskar min nya bur!

Slafs och slem från Rosso

Ny fin bur!

Sur boxer vill inte gå ur bilen

Visst är min nya bur fin!!

Oktober är en tråkmånad med en massa tråkiga händelser. Den senaste är att jag har gjort illa mig i benet och bara får gå på minipromenader och inte busa. Matte säger att jag har sträckt eller skadat en muskel i mitt framben och för att den ska bli bra så måste jag vara stilla. Förstår ni hur tråkigt det är när man är van vid action nästan hela tiden!!?? Om inte så kan jag berätta att det är JÄVLIGT tråkigt. Så tråkigt så att man faktiskt måste busa med en grisknorr istället för att äta den.

Igår var vi hem till Simosn och vi fick inte busa eftersom jag har ont i mitt ben. TRÅÅÅÅK! Desutom tränade matte med Simson och jag fick inte vara med! Det var orättvist, måste jag säga, men matte har lovat att vi ska leka med apporten i eftermiddag så något blir gjort den här helgen.

Dagens happening var en utflykt till Knivsta för inköp av en större bilbur. Den är jättefin och jättestor, så nu behöver jag inte trängas mer och dessutom finns det gott om plats för mina kompisar att åka med! Det finns även en mellanvägg som man kan sätta in om det behövs. Jag gillar buren skarpt och vägrade att gå ur bilen när vi kom hem!! Det fattas lite fix för att den ska bli riktigt mysig. Bland annat så behövs det en ny madrass och ett täcke till så att jag har något att bädda med..

Matte har dessutoom fått en ny cykel, så när mitt ben mår bättre kan vi cykla i skogen!! Tjohoo- jag älskar att springa bedvid cykeln! Extra kul blir det i vinter när det finns snö att härja i!

Slafs och slem från Rosso

Suddig..

Jag var ju suddig på den förra bilden, så här kommer en bättre, om än inte lika snygg! Matte är inte så bra på det här med fotografering...

Slafs och slem från Rosso

Hösten klär mig

Efter gårdagens bravader blev det lång sovmorgon i morse och hela 12 h sömn för min del! Det var skönt, vill jag lova! Idag hade vi en deal om att det skulle vara mys och så har det varit, förutom när matte tvättade och städade..

Vid lunch gick matte och jag en buspromenad på ca 1,5 h och det var skoj! Vi bråkade, hoppade på stenar, klättrade uppför branter och hade det allmänt trevligt. När vi kom in så var jag riktigt skitig och passade på att gå och lägga mig i mattes säng när hon hängde upp den blöta tvätten. Hon blev lite sur över de bruna strecken jag lämnade på lakanen, men jag fattar inte riktigt varför! På kvällarna är det ett jävla tjat om att jag ska sova i sängen och att vi ksa mysa, men nu när jag verkligen ville vara där så fick jag skäll!! Konstig typ, även om jag kan tycka att hon är helt ok, vissa stunder..

På eftermiddagen fick vi besök av mattes kompisar och jag passade på att skälla lite innan de kom in. Matte bad mig ligga i buren i hallen, emn det var lite svårt för jag ville ju så gärna pussa på dem! Jag är ju lydig, så efter lite tjat låg jag snällt och väntade på mitt varsågod och sedan var jag gullig hela eftermiddagen och sov vid mattes fötter. När mnniskorna fikade fick jag två! dental fresh och det var gott!!

En bra dag, helt enkelt och kolla vad snygg jag är bland höstlöven! Bilden är från vår promenad och matte säger att min röda färg är så snygg mot det gula.. Synd bara att solen inte lös också!

Slafs och slem från Rosso

busfilm och bildbevis

Simson och jag busar med pinnar. Jag är 2 år gammal och Simson drygt 1,5. Tänk att man kan ha så kul fast vi båda två är dryga grabbar i moppeåldern! Det här är första gången jag leker med pinnar och efter sövning och allt så lär det vara den sista...


Här får jag pinnen i halsen. Otäckt var det!

Slafs och slem från Rosso

Pinne i svalget?

Dagen tillbringades hos Simson och det blev lite konstigt.. Det började bra med frukost och morgonpromenad och lite efter 10 kom vi hem till Simson. Hans matte tog med mig på promenad för matte skulle träna med honom. Vi hade det mysigt och plockade svamp i skogen och jag tiggde godis. Matte kallar mig skenhelig, men då förstår jag inte alls vad hon menar. Som att jag inte brukar gå lös vid sidan i 700 m utan att ah blivit ombedd när vi är ute.. Eller, nä förresten det gör jag inte, men inte är det mitt fel! Inte kan väl jag lastas för att matte är tråkig....

Efter någon timme kom Simson och matte gående på vägen och då stod jag helt stilla i skgen och gick inte fram till Simson. Först när matte hade släppt honom och sagt varsågod så kom jag fram och pussade på henne. Lydig vovve, det är jag!

Simson och jag busade och härjade och efter ett tag började vi leka med pinnar. Jag brukar inte göra det, men så tog Simson en stor och stickig pinne och den ville jag så gärna ha så jag sprang bakifrån och skulle ta den, men stack mig illa i munnen så jag blev helt låg. Sen försökte jag att kräkas och blev grinig och dämpad i flera timmar så matte blev orolig och åkte till akuten med mig. Efter 5h i väntrummet och en sövning så kunde hon konstatera att det inte var någon fara på taket. Jag har ingen pinne i halsen, som tur är!

Nu ska jag sova lite, för man blir trött av att bli sövd!


Slafs och slem från Rosso

I den bästa av världar

Har man tur så föds man som liten puppe hos en människa som bryr sig om en av en mamma som är snäll och trygg. Sedan busar man med sina syskon i minst 8 veckor innan man får flytta till ett nytt hem och få nya människor som bryr sig om en. Jag föddes som den sötaste av alla valpar och eftersom jag blev ensam i min kull så fick jag sova och busa med min uppfödare innan matte kom och pussade på mig och vägrade åka hem. Hon hade längtat efter mig sedan hon fick veta att jag skulle bli till och så äntligen blev jag stor nog att flytta hemifrån.

Hos matte fick jag ett liv fullt med aktivitet och bus. Vi tränar flera gånger i veckan och jag får spåra, träna lydnad och röra på mig och så får jag äta massor av mat och godis. Ibland funderar jag på hur det skulle varit om jag hade hamnat hos någon annan. Till exempel hos en pensionär så jag hade fått gå små promenader och äta frolic och gosa i soffan eller hos en barnfamilj med roliga barn att busa och sova med. Helst av allt hade jag nog velat bo med barnen, men jag gillar mitt liv som det är nu. Vi har ju trots allt roligt ihop, matte och jag!

Slafs och slem från Rosso

Lite fel

Blev lite fel i texterna till filmerna, men blogger samarbetar inte riktigt så det får vara.. Ni ser ju själv och det får bli dagen hjärngympa att para ihopp bild med rätt text ;-)

Lydnadsfilmer med en tokig boxer

Här kommer filmerna på mig och matte. Lite ofokuserat, men så blir det lätt när man tränar med en höglöpande tik..



Fritt följ med mycket fokus på malin och en stel matte.



Oj då, vi glömde visst att det ingår språng marsch också..




Läggande under gång. Det ser inte alls lika illa ut som när han har publik i form av hundar. Lite snett, men vi höll ju på att blååsa bort..



Ställande under gång. Attityd i ställandet ;-)



Och så ett par halvt misslyckade..



Ok då, det här köper jag nästan



Inkallning. Lite mer tempo och så inget fipplande vid sättandet, så blir det nog bra..

Ska lägga ut filmerna från träningstävlingen så ska ni få se varför vi inte är redo att tävla än på långa vägar.

Slafs och slem från Rosso.

Galen träning

Gårdagen blev en städ och pluggdag för matte och sedan tog vi Atos och susade ner till Linköping i regnet. Det var mysigt att få sova ut i buren och verkligen vila upp sig inför de galna äventyr vi alltid hittar på tillsammans med Catcha och co. Vi var framme runt 8 och jag blev helt till mig av att träffa mattes mamma och pappa igen. de hade fixat en egen säng till mig som är hög och mjuk- precis som jag vill ha det. Min vana trogen sover jag helst i mattes säng när vi är borta, men jag alternerar mellan den, under vardagsrumsbordet och min nya säng när jag är här.

I mosre gav vi oss av mot skogen vid halv 11 för att spåra och träna lite lydnad. Gio löper och är på väg in i höglöp, så det var jättekul att gå på promenad och lukta på henne, men eftersom min matte är så grinig så sa hon till mig och då är det bäst att sluta... Catcha ville leka med mig, men jag hade inte riktigt tid...

Spåret var ett typiskt Malinspår- upp och ner och över träsk, stenrös och upp på bergsknallar, men idag var jag het! Matte blev så stolt över mig att hon höll på attspricka och jag spårade lugnt och säkert med bara två tapp trots att spåret säkert var 500 m långt. En apport gick förlorad, men den gick vi över allihop, för jag höll mig fint i spårkärnan hela tiden trots störning av en lösspringande pincher som Malin fick mota bort från oss. Mest nöjd blev matte över att jag kunde koppla om från löptiksflamsig till spårnoga superfokus, men det fattar jag inte vad hon menar med! Jag är väl aldrig flamsig utan en mycket behärskad ung man! Hmmppf!

Efter spårandet så var det dags för lite fika och snälla Malin hängde påsen med muffins utanför min bur så att jag verkligen kunde se men inte röra. Sugen blev jag! Matte den tjocka kossan tryckte i sig 3! st utan att jag fick smaka en endaste smula- fy så orättvist! Hur som helst fick jag ganska mycket godis när vi tränade och jag var helt galen sa matte!

Het som en bakungn och sugen på att busa med Malin som filmade. Hon luktade så gott och jag ville bara dit och brottas lite, så jag ser lite splittrad ut på filmen. Lockelsen var stor, så matte var ändå nöjd med att jag höll ihop som jag gjorde. Att det dessutom blåste typ halv storm och var svinkallt gör ju inte sken bättre och kolla bara på matte så lustigt hon beter sig på filmerna! Helt stel och konstig! Hon sa att hon frös, men hallå! Jag då- inte ens en jacka fick jag ha på mig!

Nu är jag i alla fall duktigt trött efter en heldag med träning, så det ska bli skönt att krypa ner i lakanen och mysa till imron bitti när vi ska spåra igen. Matte har fixat min sele ikväll, så nu passar den perfekt. Det var ju lite knas med stolekarna när vi köpte den eftersom storleken mindre var alldeles för tajt och den här lite för stor, men nu är den fixad så det är bara att spåra på!

Slafs och slem från superspåraren!

Framsteg

Är jag snygg nu?

Nu då?

På spaning efter Dixan i skogen

Matte och jag hade mysdag igår. Efter en hård helgs jobbande så var det dags för lite komp och det satt fint. På förmiddagen deltog jag i en studie om blodtryck och ämnesomsttning. Det innebar frågor, blodprov, klinisk undersökning, ultraljud och EKG. Det började med att matte tvingade ut mig i snön! för att kissa i en burk. Det gick fint och sen gick vi till jobbet och där blev jag klämd och känd på och så fick jag pussas. Det var med lite skräckblandad förtjusning som jag deltog och värst av allt var ultraljudet. Jag skäms att erkänna det, men jag fick lite smått panik av att ligga på det kalla, hårda bordet. Alla värden var bra, men jag har ett litet, litet blåsljud på mitt hjärta som ingen har hört förut. Dessutom fanns det en pytteliten förändring på mina hjärtklaffar så om ett år ska vi ultraljuda om mig och då får vi se om jag har ventrikulär aortastenos eller inte. Förändringen och den ökade flödeshastigheten som uppmättes i aorta kan nämligen bero på stress också. Även om det skulle visa sig att jag har ett hjärtfel så är det så litet att det inte har någon betydelse för mitt liv. Blodprovssvaren får vi i slutet på veckan och det ska bli spännnade!

Efter lunch åkte vi hem till Dixie och hennes nya hus! Vi sprang i skogen och så hittade jag ett ben som jag tryckte i mig i hennes kök. Gott! Det hela avslutades med att matte och jag gick och kollade i en liten outletbutik och där fick jag följa med in och mysa med en massa människr och såfick jag ett ben av matte! SMASK! Under 2 veckor har jag nämligen bara fått äta min vanliga mat och inget godis eftersom jag deltagit i studien..

Inte nog med att det blev ett bus under tisdagen. Matte skulle iväg på bandyträning, så då tog vi svängen förbi Elsa och så fick vi busa i skogen. Det är så himla mysigt och underbart att leka med henne att jag skulle vilja göra det varje dag. Igår var hon lite tokig, men jag gillar henne ändå! Det är som med Simson- jag älskar honom i hela hans tokighet! Han fick förrsten A på sina höfter och ua på knäna. Jag har ju alltid sagt att han vill vara som jag och nu är det bevisat!

Idag var det träningsdag på UBK och vi körde inkallning, läggande och positionsträning. För en gångs skull fick jag leverpastej och frolic istället för bara torra frolicar och det var riktigt gott! Det enda tråkiga med att träna är att jag inte får någon kvällsmat förrän vi är färdiga. Idag fokuserade matte på att försöka få mig att släppa de andra undarna och det gick faktiskt bra. Jag var inte alls lika låg som jag brukar under inkallningen och läggandet. Matte körde backaträning tills jag själv kom på att jag skulle lägga mig och då släppte det lite! Samma sak i inkallningen- om jag tittade på matte istället för att leta efter farliga hundar så fick jag godis när jag satt och väntade på signal! Vem har tid att leta efter troll när det serveras godis?!

Nu är det sovdags!

Slafs och slem från Rosso

Spår och träningstävling

Promenad

Spårstart

Markering

Fokuserat spårarbete

Belöning!

Vissa helger är inte som andra och de helgerna går oftast ut på att matte jobbar eller spelar bandy. Den här veckan har hon klämt in mig i sitt ohundiga schema och eftersom jag hade sällskap av Moa i hundrummet och vi ändå var ute på en riktig lunchpromenad så gick det an att vara jobbhund. Andra dagar när matte jobbar helg/kväll så kan det bli så att jag är helt sjläv och dessutom får sitta där och ha tråkigt och knappt komma ut och kissa för att det är så mycket att göra. Då är det INTE ok. Därför har matte börjat lämna bort mig när hon ska jobba och det passar mig utmärkt, speciellt om jag får vara hos Simson och busa...

I torsdags var en sån där konstig dag som inträffar ganska ofta i mitt liv... Efter jobbet gick matte och jag en buspromenad och sen fick jag mat jättetidigt! Konstigt, men jag följde glatt med matte när jag såg att hon hade packat min väska. Det bara av till Studan där mattes jobbarkompis väntade och jag känner knappt henne, men har man en öppen bagagelucka så är det ju meningen att jag ska med! In for jag och matte pussade mig på nosen och sen bar det av på äventyr! Mattes jobbarkompis har, visade det sig, en man och två barn som älskar boxrar. På kvällen busade vi och på natten sov jag i yngsta barnets säng. Hon grät på morgonen när hon var tvungen att åka till skolan utan mig och på morgonen fick jag gå på tidig morgonpromenad med mannen i huset. Det var så kul och jag skötte mig tydligen för det var knappt så de lämnade tillbaka mig.. Vad kan jag säga- alla älskar Rosso!

Trots allt var det ganska mysigt att träffa matte på fredag morgon och efter att ha slutat i tid för en gångs skull drog vi iväg och spårade innan det blev mörkt. Jag fick gå ett ängsspår för första gången på hundra år och det var så kul! Matte hade lagt burkar med godis i som apporter och jag markerade båda två på ett bra sätt. Nossen var i spårkärnan och när den gick up höll matte bara emot och då fattade jag att den skulle ner och jobba. Det var grymt kul och får vi bara träna lite till med vind och så så är nog inte spårdelen av apellen så långt borta! Dt är bara framförgåendet och apporteringen som fattas- och så budföringen..

Även idag blev det spår efter jobbet, även om det inte var lika klockrent som igår, så jobbade jag ändå på. Jag markerade mina apporter och hittade till slutet, men var lite yvigare än sist. Matte tror att det var för att rådjursspåren gick kors och tvärs över mitt spår... Inte kan hon klaga på att jag är viltoren i alla fall för i torsdags morse höll jag på att krocka med ett rådjur som låg och trycke i diket och det jagade jag inte när det sprang iväg i panik!

Vi har även kört lydnad idag. Det var träningstävling med kursen och de gick både bra och dåligt. Mia videofilmade och matte fick se att jag sköter mig riktigt bra i linförigheten fast hon tyckte att jag gick dåligt.. Riktigt bra position, raka, fian sättanden och en följsamhet som fick mattes hjärta att smälta. Hon borde se mig på film oftare! Platsliggningen var nog den bästa jag gjort och jag låg som fastlimmad i två minuter med hakan i backen, så matte var grymt nöjd!

Efter det här så visade jag matte att jag inte litar på henne genom att inte lägga min under läggandet (gjorde ett perfekt ställande istället) och trava på inkallningen. Jag vågar inte blotta mig utan håller stenkoll på de andra hundarna. Matte grinade nästan för det märks tydligen att jag är så himla splittrad! Om någon har tips på hur vi ska bli av med den här "skräcken" så hojta!

Ställande var riktigt fint, även om framföringen blev lite sabbad av att jag ville akta mig för de andra hundarna. Jag fryser på stället och det skulle varit riktigt snygt om jag bara hade haft lite attityd, men det vågar jag inte ha bland andra hundar. Apporteringen är ju vårt skitmoment så den avstod vi och då var det bara hoppet kvar. Jag hoppade på första kommandot och gjorde en fin ingång, men tempot var ju lite segt (även om jag galopperade) eftersom det var mitt för de övriga kursarna och deras hundar.

Sammanfattningsvis kan man säga förbannade jävla skit för att det finns korkade hundägare som inte kan hålla ordning på sina hundar! Om det inte hade varit för att jag blir så låg, osynlig och tryckt av att andra hundar möjligtvis skulle kunna rymma från sina mattar och äta på mig så skulle vi lätt ha varit ute och tävlat nu!

Matte fick i alla fall några uppmuntrande tips om att gå vidare och lära in bruksmoment och tvåan så att vi snabbt ska kunna ta oss vidare när min hundrädsla har släppt. Nu ska vi träna fjärren, rutan och inkallning med ställande och så apportering och framförgående. Dessutom ska matte ta tag i krypet och minska på hjälperna. Vi hoppas båda två att vi ska ha fått tillbaka tilliten i vår relation lagom till våren och då ska tävla järnet!

Slafs och slem från den slagna lydnadsstjärnan

Boxerns dag i flera bemärkelser

Tänk att det kan hända så mycket spännande i ens liv utan att man behöver anstränga sig ett dugg!

Till exempel så utvecklas jag och matte hela tiden i vår lydnadsträning och det utan att vi tänker på det. I tisdags fick matte höra goda saker om mig och idag hade hon tydligen tagit fasta på det, för vi hade det så bra på onsdagsträningen!

Tisdagen var annars ganska stressig med 2 buköppningar på mattes jobb som gjorde att matte fick jobba lite övertid och sen skulle vi följa med Simson och röntga hans knän och höfter i Upplands Väsby. Det var kul att busa loss lite med honom innan vi knödde in oss i bilen och sen var jag så grymt avundsjuk på att han fick umgås med matte medan jag satt i bilen. Som tur var så upvägdes det hela av att vi bara kom ca 40 minuter sent till kursen som matte trodde att vi skulle missa helt! Jag fick visa upp läggande, ställande, inkallning och fritt följ och matte var nöjd. Mia sa att matte skulle sluta vara osäker på om jag är med i momenten utan bara gå på med pondus och självsäkerhet, som hon oftast gör. Då följer jag henne som en liten slav och det har hon inte fattat! Jobbigt när människan inte förstår hur duktig jag är. Ställande och läggandet är också bra, även om läggandet kunde var snabbare!

Tyvärr så är det sjukt läskigt att bli lämnad ensam med andra hundar, utom i platsliggningen. Det är bara då som jag kan slappna av som tidigare när vi tränar. Annars måste jag hela tiden ha ett getöga på de andra hundarna så att ingen ska kommma och hoppa på mig. Träningen går dock bättre och bättre och ibland så kan jag faktiskt trava snabbt till matte på inkallningen. Oftast har jag turbofart när vi tränar själva, men när jag måste hålla koll på de andra hundarna så bli jag seg och får lust att sjunka genom jorden! Det kommer vi jobba hårt på har matte lovat och nu kan jag ju faktiskt leka med matte bland andra hundar igen och det är ett stort framsteg!

Idag var vi ju på onsdagsträning på UBK och det var sjukt många hundar där! Vi låg plats allihop och jag låg tryggt och fint! Sen tränade matte och jag lite linförighet och jag var bra! Matte koncentrerade sig på att gå ordentligt och det är ju faktiskt henne det hänger på.. Vi börjar bli lite tävlingssugna, men än fattas det lite självsäkerhet bland andra hundar innan jag tycker att det är rättvist. Desutom fick vi visa läggandet framför alla hundar och hur matte och jag tränat det. Lite tryckt var jag, men gjorde ändå det jag skulle och med massa träning så är nog mitt gamla jag tillbaka!

Slafs och slem från en dyr Rosso

Atos är besiktigad!

Jag glömde ju att berätta den strålande nyheten! Atos är besiktigad U.A. och får leva i minst ett år till! HURRA, HURRA! För att fira det hela gick vi förbi Brukshundcenter och så fick jag välja en godisbit. Det blev ett oxöra som jag knaprade i mig i bilen på väg hem från vilsepromenaden...

Slaf coh slem från den tröttare av de tröttaste

Vilse i skogen och massa goa boxrar

Igår var matte och jag ute på en promenad. Efter 6 h kom vi till en busskur och där kom Cillas familj och hämtade oss. Det var mörkt och regnade så jag blev blöt och frös och då fick jag mattes jacka. Man kan säga att vi gick långt och även om jag inte är den som bangar för ett äventyr så var det sjukt jobbigt! Så jobbigt var det att jag inte orkar prata om det...

När matte och jag hade hämtat Atos köpte matte tårta och läsk och så gick vi hem till Cilla och fikade lite till sent på natten. Allt jag ville var att sova, så jag var lite grining till en början men sen så minns jag inget mer.. När matte väckte mig i morse så vill ejag inte kliva upp, men efter lite frukost kändes de bättre. Ännu bättre var det att bilen helt plötsligt stannade utanför Elsas hus.

Vi packae in oss allihop i Elsas bil och så bar det av på boxerns dag i Solna. Det var grymt kul, men jag var så förbannat bajsnödig när vi kom fram att jag inte visste vad jag skulle göra. Turligt nog var det tipspromenad och då kunde jag bajsa i diket. Man vill ju inte bajsa offentligt, liksom..

Det var massa kompisar, nya och gamla, som jag träffade under dagen och extra kär blev jag i en hanvalp från Mysslingen. Vi busade järnet i koppel och han var så skojig! Det är lite så att jag önskar mig en valp faktiskt, men matte säger att hon bara vill ha mig och ingen annan... Dessutom var det en jättegullig brorsdotter till mig som kom och sa hej och hon var också galet mysig att busa med! Vi gick igång bara av att titta på varandra och det var väldigt tråkigt att inte få rejsa loss med henne över fälten..

Förutom nya bekantskaper var även Mistra, Nellie och Dexter på boxerns dag. Det blev ett kärt återseende av Mistra! Vi delade ju rum på boxerlägret, men så blev hon sjuk och fick ligga på sjukhus och oj så jag saknade henne då! Dessutom så försökte jag trösta hennes matte, så det var tunga dagar.. Nu mår Mistra i alla fall bra och vi fick busa lite i koppel. Tyvärr började det nämligen ösregna precis när allt var färdigt, så vi kunde inte stanna för en buspromenad! råkigt värre, men vi ses säkert snart igen..

Jo, boxerrace var det också och man kan säga att jag var långsammast! Mate tyckte att jag var modig som vågade springa och jag var faktiskt betydligt snabbare andra gången.. Det är ju lite otäckt att bara springa järnet till matte när man inte vet om det kommer en annan hund och hoppar på en, men jag jobbar på att släppa kontrollen och bara leva! En tävling vann vi i alla fall- tipspromenaden! Ett tuggben och en leksak fick jag med mig hem, och så fick matte en isskrapa.

I bilen hem sov vi gott, jag och Elsa och det ska jag fortsätta med hela kvällen!

Slafs och slem från Rosso

Av det tröttare slaget..

I tisdags var vi på kurs igen och innan dess var matte färdig att döda mig, tror jag. Hon har blivit så förbannat gnällig och tjatar ch har sig om att jag inte får vakta när vi går på promenad. Dessutom håller hon på och ropar och tjafsar när vi är på promenad och jag är lös. Hon fattar helt en ekelt inte att jag är stor nu och inte behöver styras och härjas med längre! Om man bara kunde få en normal matte...

Nu tillbaka till kursen.. Det var så jäklarns roligt och jag ville verkligen samarbeta med matte. Det enda smolket i bägaren var att matte la mig plats 3 minuter på asfalt så att jag kände mig tvingad att sätta mig upp. Det var ju hårt! Vi körde hårt med linförighet och fritt följ, inkallnign och ställande/läggande. Jag kan ju lugnt säga att jag gjorde mitt bästa i alla fall! Matte klantar sig och snackar en massa skit allt som oftast, men om hon bara låter mig vara ifred och jobba på så fick hon se att jag löser det mesta!

Ställandet och läggande var helt ok. Något steg tog jag för att balansera upp mig under ställandet och läggandet är inte lika segt soom förut. Det matte måste tänka på är att inte skena iväg från mig, utan gå lugnt och sansat så att jag har en chans att hinna utföra det hon ber mig om..

Inkallningen har ju varit lite jobbig en tid nu eftersom jag har haft svårt att släppa fokus på de andra och ge mig hän åt mig och matte och vad vi gör, men det gick hyfsat idag. 5 inkallnignar med skitbra tempo och hyfsat snabb ingång fick vi till innan matte glömde bort att sluta medan det gick bra.. Klantigt!

Tyvärr var det lite smolk i glädjebägaren på andra plan och efter ca 30 min in i träningen kom det en dobbis farande mot mig och gapade. Den hade dragit från sin matte på andra sidan huset, men som tur var så drev Mia bort den innan den kom fram. Jag blev något chockad och matte var snäll och lät mig gå runt och kolla vart den kom ifrån för jag blev verkligen orolig och spanade hela tiden runt hörnet. Inte kul, men när matte hade lugnat mig i ca 15 minuter så kunde jag samla ihop mig och träna igen...

Efter kursen kom Simsons matte och hämtade mig och så fick jag vara 3 dagar hos Simson och busa medan matte var på kurs. Det var superkul och vi har busat, badat, ätit ben och kampat hela tiden! Apkul, men nu är jag helt slut!

I helgen ksa vår älskade Atos besiktigas och på söndag ksa vi på boxerns dag i Solna. Spännade värre!

Slafs och slem från Rosso

Zero från sin bästa sida...

Zero utan hjärna! Ungefär så här säger matte att jag också ser ut, men hon har inga bevis! Själv hävdar jag att jag är fräsch som en nyutslagen ros!

Slafs och slem från Rosso

Bilder från Norrland

Livet är en fest

... och jag är bjuden!

I 1v har matte och jag och Zero och hans matte varit och hälsat på världens bästa Sara i Piteå. Det var en lång bilfärd (10h ), men vi sov gott i bilen upp och passade på att busa loss när vi stannade för att rasta. När vi kom hem till Sara blev det pusskalas och en massa mys och sen har veckan gått i aktivitetens tecken. Långa promenader och springturer på dagarna, lite lydnadsträning och ett spår och så mys i sängen framför en film på kvällen! Hur underbart kan det bli?!

Dessutom har matte äntligen insett att hon är en alldeles för kass hundförare för att klara av att reda ut linan med en vanligt sele, så jag har fått en urmysig nomesele. Det var hur skönt som helst att spåra med den och jag blev inte intrasslad en enda gång. Annars är det mattes specialitet att sno in mig i linan... Nu r det slut på det, hoppas jag, men vem vet vad hon hittar på istället!

Spåret gick så himla bra. Det var ca 300-400 m långt och korsade två vägar. Matte har lite dålig koll på hur noggrannt jag spårade i skogen, men jag kan ju säga att när vi gick över vägen gick jag exakt där matte hade gått och jag hittade min leksak i mitten och så bitskinnet i slutet, så matte var grymt nöjd. Spåret var dock lite för lätt, för jag behövde knappt anstränga mig...

Det var lite skillnad mot sist vi spårade för då skickade matte in mig i bilen igen. Undrar varför? Kanske hade det något med att göra att jag inte riktgt hade tid att fokusera på spåret utan vimsade lite med andra saker, men hur mycke begär hon av mig egentligen!? Man kan väl inte vara på topp varje dag...

För övrigt har vi kommit in i jobbig fas i vår relation där matte hitar på en massa saker som jag inte riktigt ställer upp på.. Jag litar inte på att hon tar hand om mig i främmande miljöer så där har jag blivit väldigt stressig och går hela tiden på helspänn. Hemma är det mycket bättre, men inte helt bra, så nu har matte sagt att hon ska ta tag i min socialträning igen och börja om med valpövningar. Jag har ju i hela mitt liv varit en stabil kille, men nu tycker matte att jag har fått spelet- vaddå, det kan ju komma otäcka hundar och hoppa på mig och matte är bevisligen klen, så jag får reda mig själv...


Det var en snabb uppdatering om livet som sker och mer har jag nog inte tid med. Dessutom har matte det ganska körigt just nu och vi har som inte så mycket sofftid som vi brukar. Mattes träning (onödigt så det skriker om det), min träning och så det här med att äta och sova i ett rent hus tar mycket tid och vi härjar hela dagarna i ett rasande tempo för att hinna med..

Jo, förresten! Jag har opererat min mun också! Två tänder som satt kvar i käkbenet har dragits ut, så jag får inte tävla förrän i november, eller ännu senare beroende på när kontrollröntgen sker, så det blir nog inget förrän till våren, eller ev. en ridhustävling i LKL1 under vintern. Surt värre, men vi har ju annat att jobba med nu och så måste matte och jag klura lite på visa moment innan vi kan anmäla till tävling igen..

Slafs och slem från Rosso

Väntans tider

Just nu väntar vi ganska mycket, jag och matte. I morse var vi till veterinären för att kolla på mina tänder och nu ska jag tydligen få en sövtid idag. Det suger, för jag fick ingen mat imorse och nu är jag hungrig! Dessutom kan vi inte göra något kul för matte bara väntar på att telefonen ska ringa så vi ska åka in till veterinären igen. Matte ville nämligen inte lämna mig där alldeles ensam, utan tog med mig hem igen. Vi bor ju så nära så det tar bara 1 minut med bilen och då är det väldigt onödigt att jag sitter i opstallet och är ledsen! Jag ska ju dessutom vara hos Simson i natt så matte vill passa på att gosa sönder mig innan dess. Det är lite jobbigt att ha en sån kelsjuk matte!

På fredag händer det något superduperskojigt! Zero, min bästaste goldenvän och hans förvirrade matte kommer hit och sen på lördagwen åker vi allihop till skelefteå för att hälsa på Sara! En hel vecka ska vi promenera, träna, busa, äta och mysa tillsammans. det kommer bli precis som när jag var liten! Både matte och jag längtar oss sjuka, men snart är det dags!

Igår var det lydnadskurs och det gick väl sådär. Vi körde igenom hela lkl 1 ch jag var seg och trött! Dessutom har jag riktigt svårt för att släppa allt och bara fokusera på matte när de andra hundarna far omkring och det ger ett väldigt dåligt tempo på inkallningen och läggandet! Träna, träna är medicinen mot det, säger matte och det är ju faktiskt ganska kul!

Annars har vi spårat och matte lät mig frispåra ett jätteroligt spår i måndags innan hon skulle på bandyträning. det var superduperkul och jag hiyttade den enda pinnen och min älskade bitleksak! Spår är livet just nu och jag skulle lätt kunna spåra varje dag!

Slafs och slem från Rosso

Slitigt värre!

För att vara levande känner jag mig ganska död just nu....

Helgen har tillbringats hos Simson och vi har lekt som små valpar och rejsat i skogen, kampat med leksaker och haft det allmänt roligt! Dessutom her vi badat i lera och skitvatten och det är bland det bästa som finns!

När matte kom och hämtade mig så blev jag lite tokigt glad och pussade henne i hela ansiktet! I bilen hem sov jag dödsskönt och sen var det dags att nosa sig igenom allt jag missat! På kvällskissen träffade vi Leo från jobbet och vi fick busa lite för första gången. Skojigt värre!

För övrigt så har vi det lite slitigt just nu... Matte tränar bandy flera ggr i veckan och då blir det träning på morgonen och så på kvällen efter jobbet. Annars så går vi promenader och tränar som vanligt, men det blir mer och mer sällsynt med hemmatid!

Här om dagen fick jag en ny boll och den är väldigt kul att jaga efter. Matte och jag har börjat ta tag i brukslydnaden lite grann och framförgåendet är ganska kul!

Slafs och slem från Rosso